It's not me it's you



Jag har varit bortrest men nu är jag hemma. Det är nice på sätt och vis att vara hemma för här kan jag vara för mig själv och så. Jag behöver lite tid att tänka. Men samtidigt så är det ju här som jag blir påmind om allt och det vill jag ju inte heller bli för det som var så bra är ju plöttsligt så dåligt. typ. Jag har tendens till att se det mesta i svart och vitt.
Fan vad jag längtar tills Peace & Love.

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0