Ser du vad jag ser? Jag är nästan som du.
...En annan sak jag har funderar över på siståne är dethär hur andra tror att man är.Folk som inte känner en.
Om mig själv tror jag såhär:
Om du ser mig gå längs gatan: Hon lyssnar nog på kent och kanske broder daniel. Ialla fall håkan hellström, det är jag säker på. Hon är nog snäll (ELLER så tror folk att jag är en bitchig mode-tjej, det har jag funderat mycket över...). Hon ser ut att fundera mycket.
Om jag går i din franska grupp: Hon är nog rätt social ejentligen. Hon räcker upp handen och är rätt social smart ejentligen men hon verkar inte vara alls intresserad av att lära känna de andra i gruppen. Hon tänker nog "Vad ska jag med dom till? Dom verkar ju vara jätte tråkiga" Vilken bitch hon måste va!
Om jag går i din klass men du pratar aldrig med mig: Hon verkar vara snäll. Men hon är så ytlig och varför är hon så smal för? Hon vill nog vara snyggast, vackrast och bäst och ser ner på alla som är det minsta mulliga. Hon är ju äckligt smal, undra om hon har anorexia. Väx upp människa och sluta vara sånt fan av mando diao! Du gillar dom bara för att dom är snygga. Hon är så omogen som fortfarandre tjatar om han Gustaf Norén. Kändis chrushar hade man ju när man var liten.
Jag struntar väll ejentligen i vad de andra tycker om mig om de ändå inte tänkt lära känna mig, ändå har jag lite fobi för att bli missförstådd. Men vet ni en sak som jag anstränger mig med hela tiden när jag pratar med folk? Att de ska känna sig trygga med mig. Att de ska veta att jag kommer aldrig att håna dig om du gör fel och jag tänker lyssna om du har något viktigt du vill säga och jag vill inte vara den som man känner "Åh neeeej vad pinsamt! Varför sa jag så för!?" aldrig aldrig aldrig vill jag vara sån!
Om mig själv tror jag såhär:
Om du ser mig gå längs gatan: Hon lyssnar nog på kent och kanske broder daniel. Ialla fall håkan hellström, det är jag säker på. Hon är nog snäll (ELLER så tror folk att jag är en bitchig mode-tjej, det har jag funderat mycket över...). Hon ser ut att fundera mycket.
Om jag går i din franska grupp: Hon är nog rätt social ejentligen. Hon räcker upp handen och är rätt social smart ejentligen men hon verkar inte vara alls intresserad av att lära känna de andra i gruppen. Hon tänker nog "Vad ska jag med dom till? Dom verkar ju vara jätte tråkiga" Vilken bitch hon måste va!
Om jag går i din klass men du pratar aldrig med mig: Hon verkar vara snäll. Men hon är så ytlig och varför är hon så smal för? Hon vill nog vara snyggast, vackrast och bäst och ser ner på alla som är det minsta mulliga. Hon är ju äckligt smal, undra om hon har anorexia. Väx upp människa och sluta vara sånt fan av mando diao! Du gillar dom bara för att dom är snygga. Hon är så omogen som fortfarandre tjatar om han Gustaf Norén. Kändis chrushar hade man ju när man var liten.
Jag struntar väll ejentligen i vad de andra tycker om mig om de ändå inte tänkt lära känna mig, ändå har jag lite fobi för att bli missförstådd. Men vet ni en sak som jag anstränger mig med hela tiden när jag pratar med folk? Att de ska känna sig trygga med mig. Att de ska veta att jag kommer aldrig att håna dig om du gör fel och jag tänker lyssna om du har något viktigt du vill säga och jag vill inte vara den som man känner "Åh neeeej vad pinsamt! Varför sa jag så för!?" aldrig aldrig aldrig vill jag vara sån!
Kommentarer
Trackback
