Laban

Jag önskar att jag hade en katt. Han skulle vara svart, antingen hel svart eller kanske en med vit mage och tassar. Vi skulle bo i en lägenhet i Göteborg och en regnig oktober skulle jag ta spårvagnen till ett ställe där jag hade läst att man kunde köpa kattungar, svarta. Väl framme skulle jag höra katternas små pipanden redan vid dörren där jag skakade av mitt paraply, tog av mig skorna och gick in på strumporna på trägolvet för att se dem. Där skulle de krypa omkring i en valphage, 5 små svarta kattungar.

Alla kröp utom en, han satt och tittade ut genom fönstret på fåglarna.Plötsligt lyfte någon upp honom, han blev rädd och satte klorna i ärmen på människan med den röda jackan som lyfte upp honom och försökte se vem det var. Hans hjärta slog fort av skräck. Men så fort han såg flickan med den röda luvan, svarta luggen, de röda läpparna och de blåa ögonen så kände han sig lugn. Det fanns en trygghet i de där ögonen och tillslut fällde han in klorna och hängde där i främlingens händer och de tittade på varandra. ”Den här vill jag ha” sa hon med ett leende och en timme senare satt han i en katt bur i knät på tjejen som just hade köpt honom. Han lyssnade till regnet som slog mot rutan i spårvagnen och tittade försiktigt ut och försökte se vad som hände eller vart han var någonstans. Han hörde ett pling och plötsligt lyftes korgen och han kunde se att ägaren gick ut. Han blev blöt om nosen och gick längre in i buren för att slippa bli blöt.

När de kom hem öppnade hon buren. Han gick försiktigt ut och efter att ha gått några steg vågade hon klappa honom och hon sa ”Jag ska kalla dig Laban och det här är ditt och mitt hem, jag hoppas att du ska trivas”

 

Laban är folkskygg och när det kommer främmande folk brukar han hoppa upp på hyllan, där brukar ingen se honom utom Louise, hon brukar titta upp och le mot honom men hon lyfter inte ner honom. Han får ta sin egen tid innan han vågar sig fram. Han önskar att han någon dag tog modet till sig och hoppade ner från hyllan. Han tycker bäst om när gästerna har gått, då hoppar han ner och sätter sig i Louises knä. De lyssnar på Mando Diao och det är just då som de båda trivs bäst. När det bara är de två och de lyssnar Mando Diao eller Håkan Hellström.




Kommentarer
Postat av: Sonja

Åh, vad fint! Så härligt skrivet :D

2011-01-09 @ 18:31:38
URL: http://funderarfabriken.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0