Mini-me
Det här blir svårt att förklara.....Men tänk er att någonting särskillt hänt er just idag. Då imorgon så lever det som hände igår fortfarande kvar. Någonstans finns en klon av dig själv som upplever det du upplevde igår och den klonen lever den dagen varje dag. Åh. Jag är så dålig på att förklara... Men det jag försöker säga är att jag kan inte fatta att t.ex. dagen 6 maj 2011 kommer ALDRIG tillbaka igen (inte för att något särskilt hände då, det var bara ett exempel). Och likaså kan jag heller inte begripa att jag som 5:åring eller 13:åring eller 15:åring kommer heller ALDRIG TILLBAKA IGEN.
Jag tänker alltid att jag har en liten mini-louise i mig som följer med mig och tänker "Va? Var det det här som skulle bli av mig? Vad gör du Louise! Varför dricker du för? Varför röker du för? Jag trodde jag skulle bli nånting bra och vara duktig! SLUTA LOUISE!!!"
Jag tänker alltid att jag sviker mini-me.
Detta kom jag å tänka på i onsdags då vi fick ett brev av våra lärare. Det var ett brev som vi hade skrivit till oss själva när vi gick i ettan på gymnasiet. I det brevet skrev jag "Plugga efter gymnasiet!!! Gå någon smart linje på universitetet!!! Ta inte ett ledigt ett år! Eller...jag gör ju som jag vill men...tänk dig för!"
Åh, det var ju just det jag hade tänkt göra! Ta ledigt ett år. Jag hoppas att mini-me kan förlåta mig och inte är/blir arg. Jag borde ju förstå mig själv, eller hur?
Likaså det här med vad man ska jobba med när man blir äldre. Jag har lovat mig själv att inte bli lärare (även om jag dessa dagar tänker att det kanske inte skulle vara så dumt). Jag tänker därför inte heller bli lärare, för då skulle jag svika mini-me. Jag vill inte att 13:åriga jag ska se in i framtiden och se att jag blev lärare. Mini-me skulle aldrig kunna förlåta mig.
Detta är ett rätt sjukt problem. Att jag styrs mer av mini-me än av mig själv i nutid, haha. Men förhoppnings vis kommer vi överens nångon dag, jag och mini-me.
ja har massa böcker hemma jag har skrivit i och då står de massa typ "hej framtida jag" och blabla, och det blir verkligen som det är olika personer, liksom ja, ett mini me när man tänker tillbaka på det, det är verkligen som att olika personer från ens egna förflutna finns nånstans, likaså när man skriver till sitt framtida jag, så är det en annan person typ,
haha de är ju assvårt att förklara men ja känner igen mig^^
Alltså, jag förstår precis vad du menar. Jag har nog någon slags motsvarighet till ditt mini-me fast mitt är nog stora-me, haha. Alltså, det är den stora och kloka jag. Den som alltid tycker till om allt jag gör (och inte gör). Den där äldre versionen av mig, typ jag ifrån framtiden som ser ner på mig och säger till mig vad jag borde göra.
Men jag vet inte. Om man tänker sig att man har ett litet mini-me, som du tänker så tror att man inte alltid ska lyssna på den där rösten, den KAN ju faktiskt ha fel. Den vet ju inte att saker och ting förändras. Och eftersom allt ständigt förändras så får man göra det bästa av situationen istället för att försöka göra det där som ens gamla kloka (och ibland okloka jag) skulle ha gjort.
