Ursinne, raseri, ilska förbittring

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men jag känner plötsligt att det är en person som jag kommer träffa imorrn som jag inte vill träffa. Jag kom att tänka på i fredags då hon blev så arg på mig helt utan anledning! Och jag hatar henne. Jag hatar att hon alltid blir så arg, bara sådär. Jag hatar hennes hår, hennes skratt, hennes kompis (som var snäll till en början, men nu? nä, inte längre). Hon talar som om saker och ting var mitt fel fastän det inte är det.
Men det som är mest irriterande är hur hon ständigt lyfter på ögonbrynet åt det man säger, som om man vore dum eller ocool. Men sen, helt plöttsligt, så är hon hur snäll som helst. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DENNA MÄNNISKA?

När jag väl blir arg på någon så blir jag så arg så att jag inte kan titta på den, inte se den, jag måste ta en paus från den. Men sådant är svårt i skolan, men jag kan ju strunta i att prata med henne iallafall för allt jag skulle få då skulle bli en uppnosig kommentar och vem vill ha det? Hon är en sådan som ständigt ska förstöra ens dag eller få en att må dåligt.
Hon är inte den enda som gör så. Det finns flera. Och jag känner att jag orkar inte med dem just nu.

Och varför lägger jag energi på ett inlägg om folk jag inte tycker om när jag istället hade kunnat hylla någon av mina vänner? Jag vet inte. Det är mycket jag inte har koll på när det gäller mig.
Men en sak som är bra med imorgon är att jag träffar de fina människorna också och jag ska ta med min dator och film så ska vi stanna kvar i skolan och mysa! Det blir fint. Nu ska jag glömma det här och aldrig läsa detta inlägg igen så jag slipper få tillbaka ilskan. Så ursäkta ifall något blev väldigt lustigt skirvet men så kan det gå. När man plötsligt blir väldigt väldigt arg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0