Louie Louie

Jag drömmde att du bodde i ett träd. En tall, en väldigt väldigt hög tall. Den hade bara grenar högst upp så jag förstod inte hur du kom upp i det men på något sätt hade du väll lyckats. Du hade min basker hos dig men jag kunde inte klättra upp och hämta den. Jag försökte om och om igen men det gick inte. Du ville att jag skulle kämpa, du vägrade kasta ner den till mig.
Naturen runt omkring var väldigt fin och sommrig. Runt ditt träd flög det svarta fjärilar.

Sen ropade Kitte att nu får jag sluta upp med det roliga och komma tillbaka till skolan. Så så fick det bli.
Vad jag vet så fick jag aldrig tillbaka min basker.
Och vad jag vet så kom jag aldrig upp i ditt träd.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men jag känner plötsligt att det är en person som jag kommer träffa imorrn som jag inte vill träffa. Jag kom att tänka på i fredags då hon blev så arg på mig helt utan anledning! Och jag hatar henne. Jag hatar att hon alltid blir så arg, bara sådär. Jag hatar hennes hår, hennes skratt, hennes kompis (som var snäll till en början, men nu? nä, inte längre). Hon talar som om saker och ting var mitt fel fastän det inte är det.
Men det som är mest irriterande är hur hon ständigt lyfter på ögonbrynet åt det man säger, som om man vore dum eller ocool. Men sen, helt plöttsligt, så är hon hur snäll som helst. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DENNA MÄNNISKA?

När jag väl blir arg på någon så blir jag så arg så att jag inte kan titta på den, inte se den, jag måste ta en paus från den. Men sådant är svårt i skolan, men jag kan ju strunta i att prata med henne iallafall för allt jag skulle få då skulle bli en uppnosig kommentar och vem vill ha det? Hon är en sådan som ständigt ska förstöra ens dag eller få en att må dåligt.
Hon är inte den enda som gör så. Det finns flera. Och jag känner att jag orkar inte med dem just nu.

Och varför lägger jag energi på ett inlägg om folk jag inte tycker om när jag istället hade kunnat hylla någon av mina vänner? Jag vet inte. Det är mycket jag inte har koll på när det gäller mig.
Men en sak som är bra med imorgon är att jag träffar de fina människorna också och jag ska ta med min dator och film så ska vi stanna kvar i skolan och mysa! Det blir fint. Nu ska jag glömma det här och aldrig läsa detta inlägg igen så jag slipper få tillbaka ilskan. Så ursäkta ifall något blev väldigt lustigt skirvet men så kan det gå. När man plötsligt blir väldigt väldigt arg.

Jag kom inte in på lunnevad men det är helt okej. Jag trodde det skulle kännas värre och att alla skulle säga "Men åååh vad TRÅKIGT! Fan vad surt! Jag lider med dig!" ....men varför säger folk så egentligen? Gör inte det saken bara värre? Jag hoppas inte på att folk håller på sådär i skolan imorrn, jag orkar inte.
När jag skulle säga det till mina föräldrar sa jag "Jag kom inte in på lunnevad, inte hon eller hon heller. De som kom in var hon och hon. Nu pratar vi inte mer om det" (skriver inte deras namn..ni fattar varför). Och så enkelt var det! Mina föräldrar är enklare än man tror ibland.

Jag tycker det är helt okej. Världen går inte under. Egentligen ville jag inte gå på lunnevad i början, jag trivdes inte så bra där (förens nu, det är väll där det tråkiga i det hela kommer in).
Det enda jag bekymrar mig om är att jag inte vill börja på universitetet, jag orkar inte. Jag ville ju gå på lunnevad för att slippa plugg liksom...
Aja
Life goes on. Det här ska också lösa sig på något sätt.

Fint är att mitt block jag skaffade för att skriva upp sådant som "Ingen religion på måndag" eller "gör klart NkB uppg!" blev istället fyllt med fransk poesi om sjömän och en liten mening om livet.

Fint är också att spendera hela eftermiddagen i mitt rum, eftersom jag ville vara själv. Jag lyssnade på en lyssnarbok (för första gången!) jag lyssnade på Igelkottens Elegans av Muriel Barbery (finns även som film, den är hur bra som helst). Samtidigt som jag lyssnade på denna bok fyld av fina meningar så stickade jag. Jag kände att det som fattades nu var en sköldpadda eller kanske några svarta guldfiskar i ett akvarium. Annars var allt precis sådär mysigt som det låter.

Hej hej smuttsiga spegel från bildsalen.

Jag vet inte hur jag ska säga det till folket om jag inte kommer in på lunnevad. Jag kommer få gråten i halsen när jag säger det och bete mig så där patetiskt som jag trodde att man inte längre gjorde när man blev 18.
Precis så blev det idag när jag fick veta mitt betyg i bild:
M: "Av mig fick du VG+. Av Annika fick du VG+"
Jag tänkte: ..och MVG av Maja eller hur? Det är nu jag ska ropa "HAHA! JAG VISSTE DET! Åh vad bra jag ÄR!" Maja kommer rädda mitt betyg eller hur!?
M:"Och av Maja får du VG med ett plus och även fast du har plus så gör det att du får väl godkänt, blir det bra?"
Jag: va...? Jag slet ju så hårt med det här. Är detta allt? ett VG!? vad tjänade det till att sitta 3 timmar extra nästan varje dag i bildsalen när det enda jag fick var ett VG med ett plus i kanten?
Jag kände hur mina ögon brände och svarade: "Jaha okej. Kan jag gå nu?"
Mer än så vågade jag inte säga. För vad skulle det tjäna till?

Jag har TRE saker att skriva! :

1. Lakrits är bland mina favorit ord. Vet inte riktigt varför men det låter så fint och stavas så fint också. Lakrits.

2. På bussen på morgonen börjar jag skratta för mig själv vilket är jätte pinsamt. Jag kan inte hjälpa det, det är nånting visst med morgon-bussarna alltså... Jag skrattar inte högt, men jag ler och gömmer mig lite så ingen ska tro att jag skrattar åt de på bussen. Jag skrattar åt Néas hamster som klättrade armgång i sin bur. Åt folks lustiga drömmar. Åt att vissa människor som cyklar på morgonen ser väldigt roliga ut. Åt att jag råkade skrämma en kines förra veckan och sen skrattar jag åt camis roliga skämt som vi inte ska ta upp här, haha.

3. Jag har tusen saker jag måste göra, precis som alla andra, men jag går mest bara och väntar på att det där dagen då man faktiskt tar tag i de där tusen sakerna ska komma.

Och nu ska jag sova (och där lyckades det blir en FJÄRDE sak som jag skrev, illa!).

Folket där har kläder lager på lager i dystra men fina färger. Dricker té och kaffe mest hela tiden.
Och han med indie/bohem stilen med snusmumriken-tatueringen på handleden. Åh så fin.
Det var en av de som var som jag, som var där på besök, han såg ut som en bohemisk sagoprins för han hade blåa ögon, blont långt hår, speciell näsa som var lång och smal. Hans kläder var i naturens färger. Uppkavlade byxor, lång ärmad stickad tröja som var ganska lång och tunn, slappt linne, fina skor och fina strumpor.

Det där stället har alla de där människorna man letar efter med blicken på stan.

Stället där alla som är frammåt och duktiga kommer in. Där en blyg och försiktig människa som jag lätt glömms bort.
Och på intervjun blev jag så blyg och nervös att jag glömde bort vad jag hade för övriga intressen. Fan.

Idag är en fin dag och jossan fottade mig till Lookbook! (för jag tog med kameran och bad henne göra det).
Jag lägger upp bilder där imorrn. Men här kommer när-bilder-bilder. Haha!
Enjoy:


Ajuste! Idag har jag namnsdag, Caroline, som jag heter i andra namn. Så igår införskaffades dessa skor, och idag fick jag dem.

Idag när jag åkte med bussen hem var jag så trött att jag nästan dog. Jag är dock inte den som sitter och sover på bussen eller liknande, jag brukar snarare anstränga mig för att se pigg och vaken ut när jag är trött eftersom jag inte vill se slapp ut (det finns ingen värre syn än någon som är fint stylad/sminkad och sen ser helt död ut i ansiktet...).
Mitt i denna trötthet så började jag tänka saker jag aldrig tänkt på förut.
Det satte sig en kille bredvid mig som jag inte brydde mig nåt särskillt om. Sen när jag tittade på min ryggsäck som var framför mig så såg jag att den inte var helt och hållet stängd, vilket jag störde mig på och ville stänga den men då började de lustiga tankarna: "Men han måste tro att jag är jätte knasig om jag sitter här, helt normalt, och sen bara rättar till min västa, för att sedan sitta helt normalt igen. Det ser ju as dumt ut! ...dock ser ju det där sjukt irriterande ut, att den inte är helt stängd. Fan. Hur ska jag göra? Hm... Antingen så hoppas jag på att han går av...Eller så stänger jag den när han är extra fokuserad på det han läser i sin mobil, då märker han ju inget."
Så fort han gick av stängde jag väskan.
Sedan tittade jag på personens huvud som satt framför mig och såg att hennes korta,lockiga,fluffiga hår såg extreeemt mysigt ut! jag tänkte: "FAN vad jag vill känna på det där håret! åh, bara lite? hon kanske inte märker nåt! Åh, jag har aldrig sett nåt mysigare hår! M.å.s.t.e.K.ä.n.n.a!" Jag stirrade paralyserat på håret. Men sen såg jag att det var folk omkring och beslöt mig för att låta bli.
Det kändes som när man har en chokladbit framför sig och bara måste måste måste äta upp den! Men. Sen kommer man på att fan, det borde jag verkligen inte. Och ju längre bort man går ifrån chokladbiten desto mer känner man att man vill äta upp den.

Igår när jag gick genom rydskogen såg jag TVÅ lövgrodor. Bara sådär. Trotts att det var sjukt mörkt ute.
Jag lovar att jag har någon slags grod-radar i mig för jag ser dom jämt. De tror att de inte syns men jag kan se dom! haha!
En av grodorna hjälpte jag över vägen, den var så liten och hoppade inte när jag petade på den. Så nu hoppas jag att den ska klara sig och leva ett lyckligt grod-liv i rydskogen.

Jag vet att hon inte kommer läsa detta, men jag skriver om henne ändå.
Igår fyllde min bästa kompis Cami år.
Jag tycker hemskt mycket om henne.
Hon lyser upp dagarna i skolan. Vi skämtar om helt sjuka saker och skrattar så vi får tårar och ont i magen. Om man är ledsen blir man alltid glad igen när man är med Cami. Om det är något man inte förstår vet alltid hon svaret. Om lektionen är tråkig så blir den alltid rolig om hon är med.

Jag kanske inte alltid är så bra för henne. Jag ger henne dumma råd ibland, som att vara oärlig eller liknande, men jag är just det för att jag vet att vad jag än säger till henne så har hon lösningen och gör rätt.

Om man nångång har gjort fel val i livet så är det oftast för att man inte lyssnade på det som Cami sa att man skulle göra. Cami har inprincip alltid rätt, men inte på ett irriterande sätt.

Bland det sorligaste jag vet att tänka på är när jag tänker på den dagen då cami flyttar ifrån mig. Såklart önskar jag henne all lycka och framgång, men det kommer vara jätte svårt och deppigt. Men sånt är livet, antar jag.

Kort och gott så tycker jag väldigt väldigt väldigt väldigt VÄLDIGT mycket om Cami!
GRATTIS PÅ 19 ÅRS DAGEN!!!








<3

Jag blir galen på att jag inte kan ladda ner någon musik... Måste verkligen ha nåt nytt i min ipod nu

Källa: http://weheartit.com/entry/9018113

Allt är roligt tills man kommer hem och minns att snart är det roliga slut.
Och allt det fina är borta.

Jag kan inte hjälpa det men jag saknar faktiskt att åka buss hem i mörkret på vintern, gå hem i snö och lyssna på ipod, mörker överallt. Mjuka gator av snö.
Jag saknar det där kolsvarta som inte blir såhär på våren.
Saknar något mörkt att gömma mig i.

Nu får du höra det här för 1001:e gången: Det snöade idag.
Men men. Vem bryr sig om om det snöar..det är ju antagligen borta imorrn.
Idag så målade jag på en tavla till Lunnevad och efter att ha målat i 3 timmar i sträck så blir man typ psyko och crazy och känner sig full och trött utan nån energi alls. Men jag skulle ju bli klar idag, var det tänkt. Men jag gav upp. Jag hoppas verkligen att ingen tar bort det jag målade av, så jag skrev ett långt brev och bad att ingen skulle göra det.
Vi får hoppas på det bästa och att jag hinner med allt i tid.
Idag är jag nere, i min mano-depressiva period.

Och den där bilden fick jag ett vykort på av Sonja, åh! Vad glad jag blev! Jag gillar verkligen den. Och texten "Detta är inte en pipa"
Tack Sonja!! Jag tycker väldigt mycket om dig, med eller utan ett vykort på Magritte tavlan.

Åh. Jag vill skriva nånting kul för jag är glad men har inget att komma med... Hm.... Men dagarna flyter på och jag har inga läxor och är så glad över att inte behöva känna nån press sådär. Jag kan vara kvar i skolan jätte länge och inte känna nån måste-hem-och-plugga:Press.
Jag har alltid kännt att vid våren så händer det bara dåliga saker för mig men våren 2011 är helt okej än så länge!
Känns fint. Och nu kan jag ladda upp lite fina bilder för att göra NÅGOT vettigt av detta inlägg: (eller nej! innan vill jag bara tacka för era kommentarer ni skriver här, jag önskar att jag kunde svara, men det går ju inte riktigt. Tack för alla komplimanger och annat kul. Och Sonja, jag hade gärna firat valborg med dig! haha (svar till kommentaren vid inlägget den 31 april).








Alla bilder är tagna av mig.