Louie Louie

Idag när jag åkte med bussen hem var jag så trött att jag nästan dog. Jag är dock inte den som sitter och sover på bussen eller liknande, jag brukar snarare anstränga mig för att se pigg och vaken ut när jag är trött eftersom jag inte vill se slapp ut (det finns ingen värre syn än någon som är fint stylad/sminkad och sen ser helt död ut i ansiktet...).
Mitt i denna trötthet så började jag tänka saker jag aldrig tänkt på förut.
Det satte sig en kille bredvid mig som jag inte brydde mig nåt särskillt om. Sen när jag tittade på min ryggsäck som var framför mig så såg jag att den inte var helt och hållet stängd, vilket jag störde mig på och ville stänga den men då började de lustiga tankarna: "Men han måste tro att jag är jätte knasig om jag sitter här, helt normalt, och sen bara rättar till min västa, för att sedan sitta helt normalt igen. Det ser ju as dumt ut! ...dock ser ju det där sjukt irriterande ut, att den inte är helt stängd. Fan. Hur ska jag göra? Hm... Antingen så hoppas jag på att han går av...Eller så stänger jag den när han är extra fokuserad på det han läser i sin mobil, då märker han ju inget."
Så fort han gick av stängde jag väskan.
Sedan tittade jag på personens huvud som satt framför mig och såg att hennes korta,lockiga,fluffiga hår såg extreeemt mysigt ut! jag tänkte: "FAN vad jag vill känna på det där håret! åh, bara lite? hon kanske inte märker nåt! Åh, jag har aldrig sett nåt mysigare hår! M.å.s.t.e.K.ä.n.n.a!" Jag stirrade paralyserat på håret. Men sen såg jag att det var folk omkring och beslöt mig för att låta bli.
Det kändes som när man har en chokladbit framför sig och bara måste måste måste äta upp den! Men. Sen kommer man på att fan, det borde jag verkligen inte. Och ju längre bort man går ifrån chokladbiten desto mer känner man att man vill äta upp den.