Sadness is my boyfriend.Oh sadness I am your girl
Jag har aldrig gillat valborg. När man var liten så gillade jag den inte eftersom det blev alltid så kallt när man stod där och kollade på brasan. Och hur kul är det att kolla på en brinnande hög av pinnar egentligen?
Sen när jag blev äldre så kände man sån press på sig att man måste vara ute och festa. Men varför just på valborg? Vad är det speciella? Och jag blir hellre full nån dag som inte är en fjortis-fylle-dag.
SÅ. Denna valborg ska bli så som jag vill ha den:
Min syster ska ut på någon fest. Mamma och pappa ska se på brasan. Alltså har jag huset för mig själv!
Jag ska poppa popcorn, äta godis, och se på film för mig själv. De som jag tycker är bra och som jag vill se som ingen vill se med mig: Amelie from montmartre och Nowhere boy (handlar om John Lennons ungdom, innan de blev kända) och om jag hinner kan jag se Totoro! haha! Åh, så himla bäst det kommer bli. Och alla som är ute och festar och blir fjortis-fulla kan ta sig.
Inge rolit alls
Och just nu.
Just nu känns det som att allt och alla är emot mig.
Som att jag inte är tillräcklig.
Som om jag inte duger.
Som att jag är jobbig.
Som att jag borde bättra mig.
Som om jag borde sluta klaga.
Som om jag borde bli sämre så att nån annan ska känna sig bra.
Som att jag borde vara gladare.
Är det detta de menar med att den värsta känslan är att inte vara tillräcklig?
Jag önskar att jag levde upp till deras krav.
Framför allt önskar jag att folk kunde se att jag faktiskt försöker.
26 April
God morgon lilla prins!
Om 30 år eller nåt om jag skulle skaffa barn och det skulle bli en tjej skulle jag villja att hon hette Bambi. Sjukt fint namn tycker jag, och filmen är bäst! Det var den första filmen jag grät till, och jag får fortfarande lite tårar i ögonen när bambi ropar "Mamma! mamma!" och så är hon inte där. Mamma gömde filmen när jag var liten eftersom vi blev så ledsna av den.
Dock skulle det kanske låta konstigt, Bambi Sjöström. Men äh va fan! Bambi är finast.
..och den sista blir till..: SONJA!
Nu har jag ingen mer att "skriva" till, haha. Men vi får se om jag kanske gör någon till i framtiden, vem vet.
Denhär blir till Alex!
In the mood
18:07
På vägen hem så cyklade jag på den och det kändes som att man flög fram, så SJUKT lätt det går att cykla på den! Sån himla skillnad från hur min gammla var. Och man känner sig så snygg i sånnadär klassiska cyklar med cykelkorg.
Det bästa av allt med cykelturen hem var:
När jag cyklade där, log lite för mig själv över min nya cykel, så cyklade jag förbi uteserveringen vid nationernashus. Plötsligt hör jag någon kille ropa "LOUISE!" och jag känner inte igen rösten men kollar ändå vem det kan vara. Det var våran lärarkandidat! Haha! Så himla coolt!
Jag log, vinkade, cyklade vidare, och var ännu lite gladare över min dag.
Nu vill jag vara ute mer, cykla mer! och njuta av det otroligt fina vädret.
Dock har jag ingen att göra detta med för tillfället. Det gör mig lite buhu och D kolon.
Men äh va fan. Jag är glad ändå!
Ja vem ville inte bli arkeolog när man var liten?
Jag skulle bara säga att det är vår, det är kul. Jag har varit i parken, åkte dit bara sådär och träffade néa och cami innan cami åker till skåneland. Jag ska också dit, men inte än.
Jag gjorde tre flaggor i gräset. Den ena är på halv stång eftersom vi dödade en spindel.
Vår är kul! Och snart får jag en cykel. Då ska jag fan e mej åka på cykel turer, bara för att. Den har cykelkorg och allt, mh, och den är RÖD!<3
Här är en bild på cami som ser ut att åka väldigt fort:
Och här är mina flaggor:
...och här är min "fina" vårhälsning. Bilden blev visst inte så bra i datorn som den såg ut i kameran,haha! MEN...den bjuder jag på:
HEJ!
Denhär får bli tillängnad jossan [och tack för kommentaren :D ]
Jag skulle bli glad om du där kommenterade, för den värsta kommentaren är ju ingen alls när man har blottat en del av sin kreativitet såhär.
Vi är förlorade vi två, sen vi var 17 år
Ibland önskar jag att jag kunde sluta ha ett så barnsligt utseende, haha. Att jag var en sån som kunde klä mig barnsligt utan att se barnslig ut, om ni fattar?
Men det gör jag inte. Och många vuxna behandlar mig som om jag vore liten, även om jag är rätt lång och så. Kanske är det för att jag lätt blir blyg och får en pipig röst? vem vet.
Jag är nog iallafall den enda 18-åringen folk fortfarande gulli-gullar med.
Och nu har jag laddat upp TVÅ ego-pics. INTE BRA. Men jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite fin i min slarvigt uppsatta knut. Och ser man nåt fint måste man passa på att ta kort. Right?
Lite mer tidnings poesi
Här är den poesin jag pratade om igår [under bilden kommer en förtydligande text om vad som står, heh. Läs förtydligandet först, sen bilden, det blir mer liv i texten i bilden än när all text är likadan]: 
New Life for the Troubled
Låt din pedagogiska kunskap värma solen
Väck slaget du inte vill veta mer om
vad ska värdegrunden vara bra för?
ditt samvete tar över
Kontakta mig
Vi ska stråla med våra livslånga sommardrömmar
Minnen från livet
Var finns lösningen?
Hur blir en lång hall mindre lång?
Rätt fin blev den ändå! Lite djup sådär. Det var sjukt kul att fixa ihop den med en början, ett slut, massvis med ord. Det blev allt en liten historia av det. I poesi form. Just slutet på den tycker jag man kan fundera lite över.
Jag ska göra flera tror jag. Jag har liksom mina konstnärliga perioder: Fisk-perioden (som inte är riktigt över), grod-perioden (inte heller över), dekopage-perioden (är jag lite i mest hela tiden) och nu tidnings poesi perioden.
Denna posei var tillängnad Néa. Sen lovade jag göra en till Jossan och en till Alex. Kanske en till Sonja med ifall hon vill ha nån (?). Jag fick en idé att jag kanske kan posta dom. Skulle det inte vara kul att få en tidnings poesi på posten? med brev? Skulle jag tycka iallafall! Även om det kanske ser läskigt ut med utklippta bokstäver sådär, som ett hotbrev, haha. Fast det är ju lite fint ändå att det som ser ut som ett hotbrev är en fin liten dikt ifall man kollar noga. Det tycker jag iallafall.
Man ska iallafall vara glad att man inte är ett toffeldjur
Jag vet att ni som läser denna blogg redan har sett detta. Meeen men! Jag kan ju låtsats att jag har massa andra läsare som inte har en aning.
I vilket fall så har mitt decaupagea-nde (haha, lyckat med stavningen där... utalas dekopasch och innebär klippa och klistra med tidnings utklipp.. ni kan googla det!) lätt till att jag har börjat klippa ut massa ord och bilda meningar. Idag gjorde jag en liten poetisk skrift faktiskt men den är inte hemma, så jag har ingen bild på den. Plus att den är ett A3 stor och på så sätt inte får platts i scannern..... Ah well.
Det blev en rolig "uppgift" (som jag gav mig själv) : Jag hittade en intressant rubrik, sedan hittade jag ett intressant slut. Sedan byggde jag upp poesin med lite fina och knasiga ord jag hittade. Roligt!
Sedan cyklade jag hem faktiskt. För jag cyklade till skolan. Det gjorde mig lite glad faktiskt, av någon anledning. Kanske var det för att jag cyklade med Néa. Det gjorde mig glad och jag önskar att jag kunde cykla imorrn med för de där morgon cykelturerna skingrar tankarna lite grann. Men cissi ska inte ha bilen och då blir min röda cykel upptagen.... That sucks.
Over and out.
Om jag vore normal skulle jag varit lycklig nu.
Sedan på Estetisk Verksamhet så fick jag reda på att jag får MVG på mitt Projektarbete! Haha! Så bra jag är, really! Det trodde jag inte.
Och för övrigt så går det bra i skolan, jag känner mig duktig, jag har mycket inspiration.
Men.
Det är någonting som tynger ner mig som jag inte kan sätta fingret på.
Är det inte nu man ska vara glad?
Mitt huvud känns tungt, halsen känns smal. Som om halsen inte orkade bära det tunga huvudet mer.
Eller iallafall
Inte idag.
10 April
Det är så konstigt men ibland ploppar saker upp i mitt huvud, som om jag hade två hjärnor, och det som den där andra hjärnan säger till mig är nästan alltid rätt. Helt sjukt. Det kommer som en blixt från klar blå himmel.
Precis som att jag för ett tag sen vaknade en morgon och tänkte "Jag måste se på MTV nu, det är nåt jag borde se" och Mando Diao var med i 3from1.
Eller som att jag alltid känner på mig när mando diao spelar på radion.
Eller att jag alltid lyckas få upp rätt sida på första försöket när mando diao är med i tidningen.
Eller som att jag ibland känner på mig att idag kommer jag träffa någon jag sällan ser på bussen.
....med mera med mera...
en lövgroda jag målade en gång
Stockholmia
Men igår gick jag dit och jag köpte en grön! Sjukt fin är den. Och eftersom jag har så mycket rött så tyckte jag den skulle passa. På Antikt,Gammalt & Nytt hittar man ringar i starka färger som är fina och inte ser billiga ut som de gör på H&M och Gina tricot (ni vet, En stor fyrkantig diamant som är typ lila eller ljusblå på en silverring). De ser så antika ut. Fint!
Sen så köpte jag en studentklänning. Den är fin, den fanns i vitt eller cerise-rosa. Jag tyckte bäst om den cerise-rosa egentligen men... Man ska ju ta studenten i vitt...
Den är fin och fluffig, slutar ovanför knät, lite 50-tal tyckte cissi att den var. Men jag skulle gärna ha den ännu fluffigare så nu måste jag leta efter en underkjol.
Ni får inte se nån bild på klänningen för det ska ju vara lite överraskning liksom.
Men jag har en till sak att berätta om om Stockholm: Utanför vår lägenhet sitter det två duvor som har byggt bo med ungar i. Dock är det inget bra ställe de där tur-duvorna har byggt bo på (ni ser dom till höger på bilden under):
Om någon fäller ut markisen så är deras nya bostad förstörd. Tråkigt.
För övrigt så är bilden tagen från köksfönstret som har utsikt över bakgården. Så nu vet ni det!
6 April
Jag saknar dem allihopa... Smått som stort.
...och jag minns...
Gustaf Norén ska vara han jag kan drömma om ibland. När livet suger så kan jag tänka på när han gav mig en slängkyss efter konserten i lkpg. Eller när han kastade solrosen till mig och såg in i mina ögon sådär då de spela på allsång på skansen. Eller när de spela i globen och det kändes som om de spelade bara för mig.
Jag skulle aldrig villja att någon smuttskastade det.
2 April
Så sjukt nice det var. Jag saknar det.
