Louie Louie

Om jag inte brydde mig om vad jag har på mig även fast det är så kallt ute skulle jag ta på mig de mest praktiska kläder,skor och mössa som finns och promenara hela vägen till skolan någon dag då vi började kring kl.12.00. Really. Det är så satans fint ute!
Jag skulle gå där, vara varm även fast det var kallt ute och lyssna på min ipod och fundera massor. Men framför allt: Jag skulle se hur Linköping vaknar till liv så som den gör varje morgon. Det är det som jag älskar med att min skola ligger i stan; Att varje morgon se folk som cyklar till jobbet, allas rutiner, pensionärer som gått upp tidigt bara för att gå och fika eller ta en tidig promenad, se solen som går upp och sprider lugn. Hur mycket klockan än är så är ingen särskillt stressad.
Och detta är ändå bara lilla Linköping. Tänk er då hur en lugn morgon i Stockholm eller Göteborg ser ut, åh.

Och skulle jag bli trött av att gå från ryd till stan? Hm. jo ganska. Men är man en promenad människa som jag så kan man gå hur långt som helst så länge man har bra sällskap eller en ipod med fin musik.

Jag börjar känna mig vuxen på nåt sett.... Fast ändå inte.
Jag har en sånhär känsla: Jag längtar hem från skolan för skolan är så seg och tråkig och jag är så satans skoltrött (=ovuxet). Men samtidigt så har jag så kul med mina nära och kära vänner. Och samtidigt vill jag hem och mysa, men jag vill vara själv, utan familj (=vuxet att klara  sig själv) (nej ush vad taskig jag känner mig som tycker såhär... Men de tycker säkert att jag är jobbig ibland tillbaks..eller nåt.).
Jag skulle villja försvinna i en vecka. Utan dator eller mobil (eller...jag skulle villja vara visas som offline i en vecka på faceook då, annars kan jag vara utan dator).
Vara själv med de människor man trivs med.
Och sen vill jag kunna komma hem till en varm och mysig lägenhet, som den i stockholm, kanske en katt också. Där skulle jag mysa framför datorn och fundera över livet, titta på tv, dricka te, titta på snön, kanske bjuda över nån kompis. Och när jag skulle bli ledsen skulle jag kunna gråta ut utan att behöva gömma mig och höra frågan "Är du ledsen?"
JAG VILL HA FRIHET!

...En annan sak jag har funderar över på siståne är dethär hur andra tror att man är.Folk som inte känner en.
Om mig själv tror jag såhär:
Om du ser mig gå längs gatan: Hon lyssnar nog på kent och kanske broder daniel. Ialla fall håkan hellström, det är jag säker på. Hon är nog snäll (ELLER så tror folk att jag är en bitchig mode-tjej, det har jag funderat mycket över...). Hon ser ut att fundera mycket.

Om jag går i din franska grupp: Hon är nog rätt social ejentligen. Hon räcker upp handen och är rätt social smart ejentligen men hon verkar inte vara alls intresserad av att lära känna de andra i gruppen. Hon tänker nog "Vad ska jag med dom till? Dom verkar ju vara jätte tråkiga" Vilken bitch hon måste va!

Om jag går i din klass men du pratar aldrig med mig: Hon verkar vara snäll. Men hon är så ytlig och varför är hon så smal för? Hon vill nog vara snyggast, vackrast och bäst och ser ner på alla som är det minsta mulliga. Hon är ju äckligt smal, undra om hon har anorexia. Väx upp människa och sluta vara sånt fan av mando diao! Du gillar dom bara för att dom är snygga. Hon är så omogen som fortfarandre tjatar om han Gustaf Norén. Kändis chrushar hade man ju när man var liten.

Jag struntar väll ejentligen i vad de andra tycker om mig om de ändå inte tänkt lära känna mig, ändå har jag lite fobi för att bli missförstådd. Men vet ni en sak som jag anstränger mig med hela tiden när jag pratar med folk? Att de ska känna sig trygga med mig. Att de ska veta att jag kommer aldrig att håna dig om du gör fel och jag tänker lyssna om du har något viktigt du vill säga och jag vill inte vara den som man känner "Åh neeeej vad pinsamt! Varför sa jag så för!?" aldrig aldrig aldrig vill jag vara sån!

Kanske skulle man ta och plugga utomlands? Lära sig mer franska i frankrike?

Kanske skulle man gå ur svenska kyrkan och känna befrielsen av att inte vara en del av det?

Ska jag måla mina naglar röda eller blå..?

Ska jag ta med datorn till skolan eller ej?

Vad ska jag göra när alla mina vänner är borta och jag har håltimma?

Vad menar folk med att man saknar någon som står mitt framför en? Är det bokstavligt eller inte?

Tänk om allt jag tänker är fel och allt jag borde göra är att göra tvärtemot vad som känns rätt för mig?

Dessa tankar har snurrat i louises huvud i dagarna 3.
Och nu ska jag gå och se biggest loser finalen.

Jag gjorde för länge sedan en "Buhu så fint <3" lista på spotify, alltså är det låtar som är så fina att det är nära tårarna, de behöver inte vara så värst sorgliga alla gånger, de kan bara vara så starka och hjärtskärande fina. Jag vill göra den längre! Änn så länge innehåller den bara nio låtar.
Här är 38 minuter av hjärtskärande låtar enligt mig:
Anna Ternheim – My Heart Still Beats For You 
Coldplay – The Scientist
Båda de låtarna handlar om omöjlig kärlek eller sådan man inte vill erkänna att man fortfarande känner.
Coldplay – Fix You (bara för att den är fin)
Håkan Hellström – Brännö Serenad (världens finaste, sorgligaste text " Men jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan" och "Hon kommer aldrig tillbaka" om och om igen. åh. <3)
Broder Daniel – No Time For Us (Acoustic) 
Håkan Hellström – Nu Kan Du Få Mig Så Lätt ( jag KAN bara inte lyssna på den utan att det är nära till tårar)
Lykke Li – Tonight 
Kent – Utan dina andetag
Yvonne Fair – It Should Have Been Me (så hjärtekrossande. It should have been me.)

FINT!

Det första jag tänkte på när jag började tänka på projektarbetet var att det skulle vara kul att kunna måla Kurbits, men sen kom jag på andra tankar. Men åh, VARFÖR valde jag inte att måla Kurbits!? Det äär ju hur fint som helst!
Jag målar dock en sådan tavla på bilden nu, och det är jätte kul! Det är kul att dra penseldragen och få fram så fina linjer tillsammans med alla fina färger.
..Det är mycket jag ångrar med mitt PA...
Men,men! Ni kanske inte vet vad Kurbits är? Här kommer lite google bilder, haha:


(Jag målar just nu av den blåa kurbitsmålningen fast jag gör den med andra färger och har en rosa/röd bakgrund istället)


Klassisk kurbits.

Idag höll jag mitt svenska nationellaprov tal. Jag pratade om hur det är att hålla tal. Jag var inte särskillt nervös innan faktiskt. Jag har haft så mycket annat att tänka på att jag har inte orkat nervösa-ner-mig. Men jag var orolig för att bli nervös. Var rädd för att all nervositet man kan ha på en vecka skulle komma på en gång precis innan jag skulle gå upp och tala, men det gjorde det inte och jag lyckades framföra mitt tal och det gick RIKTIGT BRA!
Jag stod där och tala som en vuxen. Jag såg hur publiken kollade intresserat och sedan när jag hade sagt "Och DÄR tackar jag för mig!" och hörde applåderna så sa Saga till mig att hon älska mitt tal och det gjorde mig så glad. För även om det blev bra så kändes det inte FULLT lika bra som det gjort på repetitionerna. Eller...jag vet inte... Men ibland när man hållar tal så känner man direkt efteråt att man liksom inte har fått säga ALLT man ville ha sagt, man känner sig inte riktigt klar, inte 100 procentig. Men nu känns det bra och jag önskar att jag hade varit liiite nervös, bara så att jag hade kunnat känna den där "Fan vad skönt att det är över"-känslan.
Jag känner mig mest som vanligt faktiskt.

Igår kom första snön hit och nu är det ett decimeter tjockt täcke över hela staden. Jag älskar det.
Så jag bestämde mig för att ta en promenad själv igår kväll (ingen ville gå med mig). Det var så mysigt, så fint och man kom å tänka på saker man tänkte på förra vintern. Allt kändes så romantiskt på nåt sett. Jag lyssande på min ipod och tänkte "fan vad fint allt är. fan vad jag älskar snön" och plöttsligt halkade jag, ramlade på alla fyra och skrek "aj satan!" för mig själv. Då var det inte lika roligt längre och då gick jag hem.

Min loggbok till mitt PA är FINAST! haha! Se bara:




Ha! Så gullig! Det måste man liksom ha mitt i allt detta seriösa med att göra ett projektarbete, jag skulle inte klara av att skriva loggbok i det där tråkiga, stora, röda blocket som det står "Skrivhäfte" med stora bokstäver på. "Hej kompis" låter ju mycket roligare! Det gör att man faktiskt vill skriva loggbok.
Och för den som undrar så är den köpt på Åhléns där de för övrigt har as fina skrivblock och sådant nu. Gå dit om ni vill ha ett roligt block vettja!

I helgen bakade jag marshmallow cupcakes eftersom jag behöver dem att fotografera till mitt projektarbete. Och alltså..De var de godaste muffinsen jag nånsin bakat! Det är kladdkaksmuffins med marshmallows i och har en glassyr med choklad, som en smörkräm fast mycket mycket lättare liksom.
Själva muffinsen var perfekt, det blev en krispig yta och sen var de perfekt kladdiga innuti och chokladiga och man bara mmmmm! Sen så hade marshmallowen smält lite innuti muffinsen. NOM NOM!
Sen dekorerade jag med marshmallow och sockerpärlor.

Måndag morgon. Jag vaknade ur en hyfsat bra dröm men så fort jag reste mig upp kände jag hur den där huvudvärken kom tillbaka som plågat mig hela helgen och jag kände den där kallsvettiga känslan. Men jag kämpade allt ett tag, precis som jag brukar göra på morgonen även om jag är sjuk. Jag sminkade mig, åt frukost, men sen kände jag bara "nej.. jag kan inte gå till skolan om jag ska må såhär" så tillslut gav jag upp och nu sitter jag här. Jag försökte redigera en bild men det gick inge vidare.
Det är så dumt att man alltid blir sjuk när man inte vill vara det! Det känns som att jag missar massor idag: Jag missar franskan (som jag faktiskt har lärt mig att det inte är så hemskt, trotts allt), jag missar svenskan (om jag inte pallar mig dit senare, funderar på att göra det om jag mår bättre, jag missar foto och sen så skulle jag lämna ett usb och jossans pass.
Mrrrf!
Och bara för att detta inte ska bli allt trisst laddar jag upp en gammal bild höhö:

Och angående rubriken: Det var det första som dök upp i mitt huvud, den har ingen mening ejentligen. Kanske menar jag motsatsen ejentligen?

SÅ min fredag: Jag gick ut på krogen för första gången sen jag fyllde 18, heh. Jag, cami, anton, erik, jossan och néa, sen svängde eve förbi också! Det var jätte kul även fast vi inte dansade eller så, men jag tycker ändå inte så mycket om att dansa (förutom på konserter) så det gjorde inte så mycket. Jag gillade stämningen, drinkarna och sen rökte vi Lucky strike. Och ja, jag vet att det är dumt men vi gjorde det mest för de fina fotonas skull (för det ser allt lite flottare ut med en ciggarett på vissa foton, det måste ni ändå medge! Ialla fall på gamla foton..).
Sen blev det lite kaos för vi visste inte hur bussanra gick, när de gick och vilken som var den sista, men det löste sig tillslut.
När jag och eve stod och väntade på bussen så kom det fram en kille i fina glasögon och frågade om jag ville hänga med på efterfest, jag sa "nej jag tror inte det, jag måste hinna med sista bussen" då sa han "säääkert?" jag sa "Ja." Han sa "Men åh, du är ju liksom Lady in Red och man bara wow!" Hahahaha! Det fick bli kvällens citat!

Ush vilken hemsk onsdag.
1. Jag hade sattit alarmet på mobilen på kl.10.00 men när jag vakna var jag så trött att jag somna om.
2. Samtidigt som jag ville ha något att göra idag så hade jag verkligen ingen lust att gå ut i detta blåsiga och kalla väder, men det gjorde jag ändå för jag skulle träffa cissi på stan och efter ett tag blev jag på bättre humör.
3. Min hals gör ont...
4. Jag måste börja skriva på svenska talet men det går bara inte! Jag kan bara inte börja skriva. Det är så fruktansvärt tråkigt att jag dör lite grann... Och idag har jag exakt en vecka på mig att skriva talet och förebereda mig och allt ihop. Piss och helvette säger jag åt det.




....Men på stan hittade jag en rolig tröja! Hoho, måste säga att hon på trycket har en väldigt fin frissyr!

Måste bara säga att jag just blev så förälskad i ett så himla fint namn som Sonja sa att hon tyckte om:
Mikkel.
Har ni nånsin hört ett så fint namn?
åh<3