När jag blir tant
En ganska så stor tanke, kanske.
borde inte meningen med livet vara individuell eftersom vi alla är så olika? Att alla har sin egen mening med livet.
Man kan ju inte sätta en konkret mening med det liksom, det är som att säga att ALLA gillar glass eller att ALLA hatar hitler. Och då kanske meningen med livet är att hitta sin egen mening. T.ex : Någons mening kanske är att komma över nån traumatisk upplevelse, nån annans kanske är att vara med sin självfrende, nån annans kanske är att hjälpa andra, med mera med mera.
Men jag tycker att det hela "Vad är meningen med livet"-grejen är rätt överskattat. Vem bryr sig!? Huvudsaken är väll att göra det man tycker bäst om och skita i vad andra tycker. Eller nåt..
GOD JUL!
Fredag
Jag hade faktiskt sett fram emot den här dagen. Jag skulle fotas av jossan, jag skulle träffa mamma och cissi och äta lunch i stan, jag skulle köpa en julklapp till mormor och kanske en fin päls som jag sett på ginatricot.
MEN. Istället vaknade jag med extrem huvudvärk och en kallsvettig känsla. Trisst värre.
Så denna roliga fredag blev typ tvärt om, jag har mest sovit, tittat på tv, suttit lite vid datorn, knarkat C-vitamin.
Blöh.
fint.
hejhopp favorit kopp!
Jag hittade VÄRLDENS sötaste kopp. I mitt eget hus. Det ni!
Någon har stulit klockan!
Vet ni vad? Jag vill verkligen ha en psykologstol! Eller kanske en schäslong... det vore as nice. För när man väl sitter i en psykologstol (en såndär som man ligger och stirrar i taket i) så fattar man varför man har den just hos psykologen (eller har de det? de är i filmerna iallafall....). Alla tankar och ord bara flödar fram, som om man vore full och inte tänker på vad man säger. Man får ut sina tankar. Kanske är det för att man bara stirrar i taket och inte tänker på saker runt omkring?
Har ni nånsin kännt att ni verkligen måste tänka igenom något?
Då skulle man fan ha en schäslong!
Model
Jag stod bredvid och kände mig mest ful, översminkad, omodern...ja...
Jag skulle ljuga om jag sa att jag är jätte glad för hennes skull. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är avundssjuk. Jag skulle ljuga om jag sa att hon alltid kommer vara den snygga av oss två och medans jag gömmer mig bakom mitt mörka hår, eyelinern och de röda läpparna.
Men jo. Lite kul är det.
Men hon har fått frågan 5 gånger och jag har bara blivit frågad 3 gngr. Visst, jag skulle nog tacka nej i slutändan men ändå!
mrrf!
..men det går över. Det är just då mest som man känner sig lite dum.
TILL JOSSAN: Om jag hade kunnat kommentera dig blogg skulle jag skriva att den visst är värd att ha kvar! Jag läser den, jag gillar den;dina bilder och dina texter och om du tar bort den gör du louise ledsen. INTE KUL!
Sorgligt.
Jag saknar vissa människor, jag skulle kunna sms:a dom men jag vågar inte, jag är ingen som sms:ar, jag tycker det är läskigt. Jag hatar när man bara går och väntar på att han/hon ska svara och är så rädd för att inte få något svar alls.
Sen tänker jag: Hur avslutar man sin sms konversation på bästa sätt? Mobilen tar man ju med överallt. Man kan ju inte direkt säga "Jag måste gå nu men jag kan höra av mig nån annan gång". Och om det visar sig att personen man skrev till är upptagen så känner man sig ännu mer ensam nästan, som om man visar för personen att man inte har något att göra och vill ha sällskap. Då svarar man med ett "Okej" och sen är "Hej vad gör du?"-konversationen över. Lite pinsamt.
Jag väntar hellre tills personen loggar in på msn... Men nästan alla är offline.
