Louie Louie

Jag vet inte om jag är ensam om detta men jag har så väldigt många perioder:
Perioder när man bara vill vara hemma hela tiden och bara vara för sig själv.
Perioder då man får ångest av att vara själv och känner att man måste ut bland folket.
Perioder då allt går dåligt men man är konstigt nog glad ändå.
Perioder då man köper allt man ser.
Perioder då man sparar och ångrar sig långt efteråt att man inte köpte den där super fina kjolen.
Perioder då man är arg på allt och alla.
Perioder då man inte bryr sig om nånting längre [utom vad jag har på mig, höhö].
Perioder då man är ledsen över ingenting och ingenting tycks göra en glad.
mf.l

Men just nu är jag inne i en av mina kanske jobbigaste perioder; perioden då jag mår illa av allt. Den påminner mig om då jag var liten och också mådde illa av allt. Man blir orolig över att bli åksjuk när man ska åka bil. Men jobbigast är när man utan "förvarning"  bara blir så himla illamående . Det är jätte konstigt, plöttsligt känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstet. Man känner hur varje ådra pumpar blod och man mår bara så himla illa, för ejentligen ingenting. Det känns som man ska spy, vilket jag är rädd för och man vet inte vart man ska ta vägen, ingenting hjälper ju.
Men efter erfarenheter har jag lärt mig att i alla dessa perioder jag har så stressar jag ofta upp mig över något. Och vad hjälper det att stressa upp sig? Det gör allt bara värre.
Så jag andas ut, slappnar av, blundar och hoppas att allt snart ska vara över.