...och jag minns...

..när jag ständigt letade efter en Gustaf Norén look-a-like. Har tyvärr inte hittat någon. Men vet ni vad jag har kommit på? Jag vill nog inte ha en Gustaf Norén look-a-like, för om look-a-liken inte skulle vara så som jag hoppats på eller inte tycka om mig tillbaks så skulle jag tänka på den där dåliga look-a-liken varje gång jag såg Gustaf.
Gustaf Norén ska vara han jag kan drömma om ibland. När livet suger så kan jag tänka på när han gav mig en slängkyss efter konserten i lkpg. Eller när han kastade solrosen till mig och såg in i mina ögon sådär då de spela på allsång på skansen. Eller när de spela i globen och det kändes som om de spelade bara för mig.
Jag skulle aldrig villja att någon smuttskastade det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0