Om jag vore normal skulle jag varit lycklig nu.
På dagens Filmkunskap så sa jag faktiskt någonting! Vi diskuterade dokumentärfilm i små grupper (typ 3 i varje). Jag hade antecknat massor och när vi väl fick diskutera ägde jag ALLA! haha! Så bäst jag var. De svarade "Jaa.. Jo faktiskt..!" och nickade sånnadär där-sa-hon-ett-sant-ord: Nickningar. Oh, jag kände att jag äntligen brilljerade! För egentligen har jag mycket att säga på de där lektionerna, men väljer hellre att vara tyst.
Sedan på Estetisk Verksamhet så fick jag reda på att jag får MVG på mitt Projektarbete! Haha! Så bra jag är, really! Det trodde jag inte.
Och för övrigt så går det bra i skolan, jag känner mig duktig, jag har mycket inspiration.
Men.
Det är någonting som tynger ner mig som jag inte kan sätta fingret på.
Är det inte nu man ska vara glad?
Mitt huvud känns tungt, halsen känns smal. Som om halsen inte orkade bära det tunga huvudet mer.
Eller iallafall
Inte idag.
Sedan på Estetisk Verksamhet så fick jag reda på att jag får MVG på mitt Projektarbete! Haha! Så bra jag är, really! Det trodde jag inte.
Och för övrigt så går det bra i skolan, jag känner mig duktig, jag har mycket inspiration.
Men.
Det är någonting som tynger ner mig som jag inte kan sätta fingret på.
Är det inte nu man ska vara glad?
Mitt huvud känns tungt, halsen känns smal. Som om halsen inte orkade bära det tunga huvudet mer.
Eller iallafall
Inte idag.
Kommentarer
Trackback
