Louie Louie

Jag har på siståne blivit väldigt folkskygg av mig och jag vet inte varför. Jag kan inte alls sätta fingret på hur det blev såhär. Men ett exempel på detta är att jag inte längre känner mig så trygg i min käraste Rydsskog längre. Jag har alltid älskat den, och det gör jag fortfarande. Men jag stressar upp mig över att det ibland (när man minst anar det) är rätt mycket folk i den. Jag har mina favorit delar av skogen Men jag har också mina hat/ångest delar av skogen: där det är stora ytor och det alltid är någon människa där.
För några dagar sen gick jag i skogen, själv. Den var tom och jag var i den täta delen av skogen. Längre bort, i motsatt riktning kom det några killar, runt 25 års åldern, med tre hundar. En av killarna var mörk och kort, den andra var ljus och lång. När jag gick förbi dom stirrade jag ner i marken, som vanligt. Då sa den ljusa och långa "Ensam tjej.." och när jag hade gått förbi ropade den mörke och korta "Du kanske vill gå med oss eller?".
Då kändes det som om de förstörde min promenad och min skog. Jävla pojkar!
Jag vet inte varför jag "tog åt mig det" men det gjorde jag. Och nu känner jag sisådär över att gå i skogen, men jag gör det ändå.

Jag skullle villj ha en alldeles egen skog där det bara är jag och ingen annan. Den skulle vara så pass tom att jag skulle kunna gå där i bara underkläderna utan att oroa mig för att det skulle komma någon.
Det skulle bara vara jag och skogen. Inga blickar. Inga tankar från folk. Inga som ropar efter än.
Bara jag och en massa skog.