Louie Louie

I förrgår kom jag på att vad är det för mening att gå upp i vikt om jag ändå gör det för andras skull istället för min egen? Jag tänker såklart inte sluta träna eller så. Men jag tänker fortsätta som jag gör, jag mår ju trotts allt bra. Jag har blivit kallad "äcklig" "skelett" "när man ser på dig är man rädd att du ska gå av". Nej nu får det va slut med det! Varför ska bara mulliga människor ha rätt att vara nöjda?
Just precis så som jag är nu, är jag nöjd med.

Och igår hade jag halkkörning. Det var jobbigt, obehagligt och allmänt inte-roligt-alls!
Jag tror jag reagerade på ett bra sätt - detta vill jag inte uppleva igen.
Men jag känner också att jag har förlorat glädjen i att köra bil. Jag blir så uppskrämd dessa dagar. När jag åker till körlektionen tänker jag "Tänk om jag dör idag" och när jag tänker på bilkörandet och framtiden så känns det som att jag väntar på den dagen då jag ska köra ihjäl mig.
Jag vet att det är fånigt men ändå. Vilken del av bilkörningen eller trafikskolan är rolig egentligen?
Under halkkörningen tyckte jag mig höra döden närma sig.

Jag konstaterat att jag har en muskelinflamation i ryggen vilket gör väldigt väldigt ont och gör än väldigt stel. Så denna vecka kan jag inte träna, och inte nästa heller för då är jag upptagen... Men ipren hjälper väldigt bra! och är bra mot inflamationen så woho! Snart är jag på bandet igen.

Idag sken solen vilket var fint. Men i Samuels värld var det spöregn.


och när man är stel som en pinne, vad kan man då mer göra än att ligga på golvet och ta svartvita ego-pics?