Louie Louie

Hm. Det är lite konstigt men alla jag känner (nästan) är väldigt deprimerade denna sommar. Och det är jag också, vilket gör det hela lite lättare. För ifall jag var glad och alla andra var ledsna skulle jag tänka "men ååh, vad trisst att de är ledsna...Om mina vänner är ledsna blir jag liksom också ledsen". Och om alla var jätte glada medans mitt liv var i botten av ån skulle jag tänka "Jävla skit liv kan inte denhär sommaren bara ta slut? jag vill dö".
Så nu tänker jag att jag är ledsen och många andra är ledsna och då förstår vi ju varandra och kan ha kul ihop, prata ut ihop, bli buhu-mitt-liv-suger- Fulla ihop.
Detta känns ju ganska okej på så sätt.

Grejen med min "depresion" är att jag funderar så mycket nu när jag är ledig och jag längtar på så sätt lite tills sommaren tar slut... Om jag ska vara ärlig. Jag gillar inte det här med att leva i ingenting om ni förstår vad jag menar? Det känns som att jag vill veta vad som ska hända, vad jag ska göra...med mera med mera. Och jag känner mig så orolig över detta vad-händer-efter-sommaren att jag vill få det överstökat. Det känns som att jag sett en sjukt spännande film som jag sen pausat och inte får veta slutet på för ens om en månad. Det är olidligt.

Samtidigt så har jag alltid tänkt "Efter sommaren då jag är glad och arbetslös kommer livet vara as bra!" men tänk om det inte blir så? Tänk om det blir tvärt om? Tänk om allt bara blir värre och ett litet helvette och jag bara går här hemma och blir galen och deprimerad? Det är ju ganska så stor chans att det blir så..hm.. Åh. Jag vill bara få slut på allt lidande så kan jag få vara ifred sen.

Äsh. Imorrn åker jag till Paris i en vecka. Hoppas ni får det fint!