If you were the winter, I know I'd be the snow. Just as long as you were with me, let the cold winds blow
En jobbig sak är när föräldrar säger något yrke som tydligen "Skulle passa dig utmärkt", men som inte alls är min grej och man tänker "...varför tror hon att jag vill syssla med det...?"
Eller när man får en present som tydligen "Är din stil" men som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha på mig. Då tänker man ockå "Känner hon verkligen mig? Varför skulle detta vara min stil..?" Jag blir glad för allt eftersom det är tanken som räknas, men ändå, man undrar ju.
..eller när man hela sitt liv har sagt att man hatar deckare och så får man en deckare i present som tydligen är "gastkramande och jätte spännande".
Eller när någon säger "Om du var en färg skulle du vara ljusblå" fastän man känner sig som röd.
Eller som här om dagen: "Det finns några kategorier i samhället; Fjortisar, Nördar och Chill-folk. Du är isåfall Fjortis" ...jag var nära på att säga upp kontakten med den människan.
Eller folk som tror man är dum, som säger "Haha, vad smaaart du är, hehe".
Jag blir så frustrerad över detta och jag hoppas att jag aldrig kallar någon för "ljusblå" eller "fjortis" eller köper en rosa scarf till någon med bohemisk stil.
..å andra sidan: Blir man hellre kallad "ljusblå" än "ingen färg alls"? och är man hellre "normal" istället för "fjortis"?
Jag vet inte..
Eller när man får en present som tydligen "Är din stil" men som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha på mig. Då tänker man ockå "Känner hon verkligen mig? Varför skulle detta vara min stil..?" Jag blir glad för allt eftersom det är tanken som räknas, men ändå, man undrar ju.
..eller när man hela sitt liv har sagt att man hatar deckare och så får man en deckare i present som tydligen är "gastkramande och jätte spännande".
Eller när någon säger "Om du var en färg skulle du vara ljusblå" fastän man känner sig som röd.
Eller som här om dagen: "Det finns några kategorier i samhället; Fjortisar, Nördar och Chill-folk. Du är isåfall Fjortis" ...jag var nära på att säga upp kontakten med den människan.
Eller folk som tror man är dum, som säger "Haha, vad smaaart du är, hehe".
Jag blir så frustrerad över detta och jag hoppas att jag aldrig kallar någon för "ljusblå" eller "fjortis" eller köper en rosa scarf till någon med bohemisk stil.
..å andra sidan: Blir man hellre kallad "ljusblå" än "ingen färg alls"? och är man hellre "normal" istället för "fjortis"?
Jag vet inte..
Kommentarer
Postat av: Néa
Var det en viss "Clemens" som kallade dig fjortis? P:
Postat av: Sonja
Fjortis?! Vafan. Den människan har dålig koll på "kategorier" dessutom.
Och visst är det störande när föräldrar eller folk i allmänhet säger så? Jag har fått höra hur många gånger som helst att jag antingen ser ut som en lärare eller att jag borde bli en. Och jag fattar inte varför de tycker/tror så. Lärare är liksom det sista jag vill bli. Fakiskt.
Trackback
