Louie Louie

Dagen idag skulle ha varit såhär:
Jag skulle ha gått upp extra tidigt för att göra mig fin till jobbet. Jag gillar att vara måndags-fin. Antagligen skulle jag ha haft en klänning på mig med matchande diadem och nån kofta och såklart perfekta röda läppar (eftersom jag har extra lång tid). Sen på lunchen skulle jag ha promenerat i solen, kanske köpt den där fina fina fina klänningen på H&M (även om jag är inne i en spara-period, trotts att jag är rik just nu). Om jag köpte den skulle jag vara lycklig, om inte skulle jag oroa mig över att nån som inte alls passar i den skulle köpa den för att sen aldrig använda den när jag hade villjat ha på mig den varje dag... Nåväl. Det skulle varit en fin och solig måndag och jag skulle ha blivit klar med uppgifterna jag hade planerat för dagen. En perfekt måndag helt enkelt.

..Fast nä. Istället blev dagen igår så att jag kände mig liiite lustig på morgonen och tänkte "hm, någonting står nog inte rätt till, men men". Sedan fortsätter dagen som vanligt och jag väntar på att klockan ska bli 15 då jag, mamma och pappa ska åka till bio:n för att se Hamilton. Jag mår ännu lite mer illa men tänker att det är ingenting.
Efter halva filmen blir jag yr och illamåendet stiger. Som tur var sitter jag på yttern så jag bestämmer mig för att gå ut. Väl ute sitter jag i den tomma lougen på bion och känner att jag inte får luft och med automatik går jag till toaletten och spyr. Sen går jag och vilar på en bänk och sen ser jag sista 15 minuterna av filmen.
Väl hemma tänker jag att "Detta är över nu. Jag åt nånting som inte var riktigt bra". Men nä. Jag ligger utslagen på soffan, allting snurrar och ja...Så håller det på resten av dagen och natten.
Så dagen idag blev inte som jag hade tänkt mig och som vanligt när Louise är sjuk så skiner solen. Men idag vill jag bara ha mörker, ljuset gör mig mer illamående.
Jag hoppas inte att jag är sjuk... Och jag hoppas att dagen imorgon blir som dagen idag skulle ha blivit.
Tills dess tänker jag dö lite grann och inte göra någonting alls.