a bout de souffle
Plötsligt uppdaterade alla sina bloggar, så nu tänkte jag också göra det.
Imorgon är min första lediga och ensama dag efter 2 månader av jobb. Det ska bli lika mycket roligt som tråkigt. Det var kul att känna sig behövd och uppskattad (för det var jag verkligen) och ha lunch-låda. Men det positiva är att jag slipper ha ångest över att jag inte pluggar teori och jag hoppas att det där körkortet inte ska kännas så långt borta som det gör nu. För det känns verkligen som om det aldrig kommer gå.
Nåja.
Ajuste. Har jag sagt att min syster ska flytta ifrån oss? Hon ska flytta till lägenheterna som är inom studentområdet, de där i glada färger. De kallas "colonia", låter lite som ett påhittat land. Men jag förstår att hon vill flytta. Och jag trivs ju med mamma och pappa också, även om det kommer bli extra tomt.
Och jag vet att alla säger detta men jag längtar verkligen till våren. Mest för att man kan ha håret uppsat utan att frysa och gå i kjol i endast ett par strumpbyxor och man kan sitta på uteserveringar och äta glass! åh.
Foto från Paris, taget av mig
Foto: Jossan
Foto : Jossan
Imorgon är min första lediga och ensama dag efter 2 månader av jobb. Det ska bli lika mycket roligt som tråkigt. Det var kul att känna sig behövd och uppskattad (för det var jag verkligen) och ha lunch-låda. Men det positiva är att jag slipper ha ångest över att jag inte pluggar teori och jag hoppas att det där körkortet inte ska kännas så långt borta som det gör nu. För det känns verkligen som om det aldrig kommer gå.
Nåja.
Ajuste. Har jag sagt att min syster ska flytta ifrån oss? Hon ska flytta till lägenheterna som är inom studentområdet, de där i glada färger. De kallas "colonia", låter lite som ett påhittat land. Men jag förstår att hon vill flytta. Och jag trivs ju med mamma och pappa också, även om det kommer bli extra tomt.
Och jag vet att alla säger detta men jag längtar verkligen till våren. Mest för att man kan ha håret uppsat utan att frysa och gå i kjol i endast ett par strumpbyxor och man kan sitta på uteserveringar och äta glass! åh.
Foto från Paris, taget av mig
Foto: Jossan
Foto : Jossan
3 mars 19:45
Ibland får jag sånna ryck vad gäller utseende. T.ex facebook profilbilder, eller vad gäller min frisyr, eller mitt smink, mina kläder eller vad som helst.
Med detta menar jag att jag helt plötsligt får för mig att min facebook profilbild inte ser klok ut och måste bytas ut genast, annars får jag ångest. Eller att jag har för rött läppstift och jag tänker "Har jag gått runt såhär!?!" eller att jag ser dum ut i basker och måste sluta ha det eller att jag måste sluta ha rosetter.... och så vidare och så vidare...småsaker som blir jätte stora. Väldigt konstigt konstigt men jag får verkligen ångest och tänker att jag måste lösa detta så fort som möjligt "Jag kan inte gå runt såhär!".
Just nu känner jag att jag har världens utväxt och att mitt hår är katastrofalt; men egentligen är det bara jag som ser utväxten. Men jag ska färga det imorrn iallafall (för nångång måste det göras). Men detta extrema stadiet, då man känner sig hemsk, är verkligen jobbigt och stressande och jag undrar vad som är grunden till detta. Jag känner att jag måste vara perfekt...av någon anledning... Det där med utseende är en känslig grej. Och den som dömmer än hårdast är ju än själv.
Detta kommer låta så fel och dumt på många vis men ibland kan jag känna att det enda jag får beröm för är något om mitt utseende. Och visst, det blir jag ju väldigt glad för. Men jag undrar om det påverkar mitt psyke så bra. Det kanske ställer krav på än på något vis i mitt undermedvetna. Jag känner många gånger att jag inte duger till så mycket och måste ta vara på det lilla jag är bra på.
(Det jag menade som kunde låta fel med detta är att det låter som om jag är något onormalt snygg, vilket jag vet att jag inte är).
...Nåja...Å andra sidan så är vi väll alla lite galna på något vis. Helt psyko-fri blir man väll aldrig.
Med detta menar jag att jag helt plötsligt får för mig att min facebook profilbild inte ser klok ut och måste bytas ut genast, annars får jag ångest. Eller att jag har för rött läppstift och jag tänker "Har jag gått runt såhär!?!" eller att jag ser dum ut i basker och måste sluta ha det eller att jag måste sluta ha rosetter.... och så vidare och så vidare...småsaker som blir jätte stora. Väldigt konstigt konstigt men jag får verkligen ångest och tänker att jag måste lösa detta så fort som möjligt "Jag kan inte gå runt såhär!".
Just nu känner jag att jag har världens utväxt och att mitt hår är katastrofalt; men egentligen är det bara jag som ser utväxten. Men jag ska färga det imorrn iallafall (för nångång måste det göras). Men detta extrema stadiet, då man känner sig hemsk, är verkligen jobbigt och stressande och jag undrar vad som är grunden till detta. Jag känner att jag måste vara perfekt...av någon anledning... Det där med utseende är en känslig grej. Och den som dömmer än hårdast är ju än själv.
Detta kommer låta så fel och dumt på många vis men ibland kan jag känna att det enda jag får beröm för är något om mitt utseende. Och visst, det blir jag ju väldigt glad för. Men jag undrar om det påverkar mitt psyke så bra. Det kanske ställer krav på än på något vis i mitt undermedvetna. Jag känner många gånger att jag inte duger till så mycket och måste ta vara på det lilla jag är bra på.
(Det jag menade som kunde låta fel med detta är att det låter som om jag är något onormalt snygg, vilket jag vet att jag inte är).
...Nåja...Å andra sidan så är vi väll alla lite galna på något vis. Helt psyko-fri blir man väll aldrig.
