Louie Louie

Nu stickar jag på något nytt! Nånting som ska sitta på en stolpe fylld av konst och som ska vara klar nästa fredag. Jag vill inte att den där fredagen ska komma. Jag älskar att bara sticka nånting, oplanerat och att bara ta vilka färger som helst och göra nånting fint av det.
Jag kommer sakna att inte sitta och sticka på rasterna, och när folk går förbi tittar de lite skummt på en men ser ler dom och säger "Vad fint!".
Och jag kommer sakna att inte veta alls hur detta ska bli, vilken färg som kommer näst och se hur det bara växer fram nånting vackert med så himla många fina färger som alltid gör en lika glad varje gång man ser på dem.

Vi har saknat varann, min basker och jag.
Foto och redigering av Linnéa Berglund

Idag har jag en sidoknut! Jag har alltid tyckt att sånna är så fina, men de är jobbiga att göra. Men idag hade jag lång tid på mig så jag tänkte "Varför inte?" och så blev det en sidoknut! Riktigt fin blev den. Och många komplimanger fick jag. Jag kände mig sådär classic 50-tals snygg.

Minns ni att jag för länge länge sen sa att jag skulle sticka en svart- och vinrödrandig halsduk över sommaren? Well. Jag gjorde ett uppehåll under augusti, men nu är den klar!
Den är över 2 meter lång, jag skulle chansa på att den är kanske 2,50 meter lång minst. Jag ville att den skulle vara så lång för jag hatar halsdukar som man tar två varv runt huvet och tänker "Ahh, vad mysigt" men sen när man kollar i spegeln så slutar halsduken vid revbenen och det ser ju väldigt fult och avkapat ut. Men denhär halsduken kan man dra två varv över huvet plus att man kan knyta en knut också, och den ser inte alls avkapad ut!
Så jag hade den idag (jag gjorde klart den igår). Och när jag gick till skolan den denhär kyliga morgonen och lyssnade på håkan hellström så kom det en liten yorkshire terrier och nosade på mig, haha! Så söt så söt!
Halsduken och hunden gjorde min dag <3

Allt här ovan är från Monki. Jag dör så fint det är... Och jag har ett presentkort på monki som jag inte använt än! woho! Men frågan är bara vilket av allt detta fina som jag ska välja..beslutsångets..


..Och på tal om fina saker så tycker jag väldigt mycket om detta duschdrapperi från Urband Outfitters. Åh, om jag hade en egen lägenhet eller så skulle jag köpa det, helt klart!

Igår var jag i tidningen för andra gången denhär veckan! Och idag har folk sagt "Var det dig jag såg i tidningen?" Även folk jag inte känner, haha. Det var kul, och denhär gången blev jag faktiskt nöjd med fotot, jag ser mer ut som mig själv på denhär bilden (eller iallafall som jag ser mig själv i mina tankar). Många har sagt att jag sa bra saker och jag är riktigt nöjd faktiskt, ångrar inte ett enda dugg. Inte ens att jag kallade vänstern för kommunister (men det är jag inte ensam om att göra, Maud Olofsson gjorde det också). Dagstidningar är så bra på så sett att de glömms bort så fort, jag brukar undra varför man inte råkar hitta en enda tidning med fel datum på på bussen. Därför kände jag att jag inte var så jätte orolig över t.ex fotot och så.
Det som skrevs idag är morgondagens sopor. Och det är ju rätt bra ändå.

"Louise tar vara på sin röst" stod det på framsidan av B delen i tidningen, sen var det en bild på mig.
Intervjun är jag nöjd med! ..resten kan diskuteras. Men aja. Jag tänker såhär: Hur många orkar granska bilderna på människorna i tidningen? Svar:ingen utom den som själv är på bilden. Jag bryr mig inte så mycket om att bilderna blev lite små fula, imorrn är jag i tidningen igen och då kanske det är bättre. Det var iallafall jätte kul att vara med! Politik är någonting som jag är hyfsat intresserad av, inte så jag brinner för det, men nästintill.
Det är lite så att jag saknar de här dagarna som man varit sådär extra insatt i poltiken..hm.. Jag skulle villja gå med i ett parti, det skulle va super kul. Men jag håller fortfarande mitt motto när det gäller sådant: Gå inte med i ett parti där du inte helt och hållet håller med i vad de tycker. Det är lite som att starta ett förhållande med någon; bli inte ihop med vem som helst. 
Sen kan man ju inte älska någon människa eller något parti helt och hållet, men älskar man paritet till cirka 90% så visst! Gå med! Det skulle jag ha gjort.   

Jag har sån tur när det gäller trender! När jag blev inspirerad av 50-talet så började allt gå i 50-tals stil. Och när jag nu letr efter några nätta kängor så finns de över allt. Men en grej som jag är lite extra glad över nu är att ponchosarna är tillbaka! (eller cape, om man vill kalla det för det). Åh, det har ag längtat efter länge. Jag önskar dock att det inte blir allt för många "indian ponchosar". Visst, de är fina, men är de i min stil? njaa... Jag vill hellre ha en lite mer 50-tals cape.

Här är två som kommer innom kort till H&M (den ljusa) och Topshop (den mörka).
De är väldigt fina! Dock vill jag gärna ha en som man kan ha innom hus med, det får jag leta mer efter.

Vad gör jag uppe såhär tidigt ejentligen? Jag hade sett fram emot helgen för då skulle jag kunna sova till halv 1 som jag brukar. Men nu för tiden så vaknar jag och är ganska pigg  när klockan bara är 10. Hm. Det är nåt som är knas.

Och jag vet att jag har blivit jätte seg på att uppdatera mig här. Jag har ju saker att skriva ejentligen men får liksom inte fram det på något bra sett. Och dessutom så har jag inga fina bilder att ladda upp, och vad är ett blogg inlägg utan en bild?

Idag har Samuel namsdag! Samuel heter Mando Diaos trummis. 
I början av min mando-diao-fan period så sa jag alltid att Samuel var nog den jag visste minst om, brydde mig minst om, osv osv. Men sen när Mando Diaos Mean Street LP kom ut så var inte Samuel med på omslaget och jag tror att detta ledde till en konstig dröm jag hade natten efter: Jag drömde att Samuel hade dött. Det var hemskt, tidningarna skrev om det, överallt hörde man att Samuel var död och alla undrade vad som nu skulle hända med Mando Diao. Och det var då (i drömmen) som jag insåg hur mycket jag faktiskt tycker om honom, vissa känslor märker man inte för ens man upplever motsattsen om man säger så, som att man inte minns hur mycket man tyckte om en viss sak för ens man tappar den.
När jag vaknade hade jag tårar i ögonen och sedan dess har jag alltid gillat Samuel på nåt lustigt sett som jag inte kan beskriva, jag har en speciell relation till varje mando diao medlem, men Samuel är svår att sätta fingret på på vilket sett jag gillar honom. Men jag gillar honom otroligt mycket.

Grattis på namsdagen!