Louie Louie

Jag har varit förkyld och haft ont i halsen i mer än 2 veckor. Man kan liksom inte göra nånting utan att halsen säger "neeeeej. Jag vill va innomhus och vara varm. Detta är kanske kul för dig Louise men inte för mig, jag lider så fasansfullt mycket. Gå och ha tråkigt Louise så kanske jag går över snart, om jag känner för det".
Detta känns inte som någonting normalt men jag tänker såhär att....: Folk går till läkare när de känner lustiga knölar eller plötsligt får näsblod hela tiden och de får knappt någon hjälp. De som verkligen behöver den. Varför ska då jag gå och klaga på att jag har haft ont i halsen för länge..? Nä.
Plus att jag inte gillar läkare eller sjukhus. Hoppas att jag föralltid slipper sådant.

Nåja... Jag ska försöka värma upp mig så mycket som möjligt så kanske jag och halsen kan komma överens tillslut. Men det är så fasansfullt tråkigt! Jag vill ut och promenera, cykla, gymma massor, gå ut och frysa lite utan att behöva oroa mig.
Blöh. Varför skriver jag detta i bloggen? Vem bryr sig egentligen? haha. Hade inte jag gjort om jag läste detta.
Men det är fredag och jag plågas av att inte göra nåt och att inte ha någonting att göra imorgon heller... Jävla förkyldnings-liv.


Haha knasbild. Den bjuder jag på.

På trädet CJ har det kommit ett nytt blad. Precis i mitten växer det och ser ut som en liten liten hand som sträcker sig uppåt för att också få lite solljus bland de andra bladen.

Åh. Det är så trisst med "Denhär dagen har jag..."-inlägg. Jag vet. Men...Denhär dagen var så himla bra! Får jag berätta om den?
Jag berättar om den!:
Den började med att jag vaknade klockan 7 och kände för första gången på länge att jag var utvilad och välmående. Dock var min hals ond! den hade ont och hade slem i sig... Men jag åkte till gymmet ändå, för där skulle jag träffa néa kl 10. Jag cyklade dit för det är så trisst att åka buss själv när man ska byta och så.
Så jag cyklade 6km till gymmet och svettades massor(och lyssnade bara på Mando Diao hela vägen dit och tillbaka! åh<3). Sen kom jag till gymmet och gymmade och svettades ännu mer. Sen cyklade jag hem och svettades lite till, haha. Men konstigt nog så orkade jag cykla 12 km (sjukt..) och gymma! Det var inte så jätte jobbigt faktiskt men nu så känner jag hur min hals hämnas på mig..
Nåja. Sen duschade jag länge, sminkade mig (jag klarade av att åka genom stan och allt utan smink! Jag börjar bättra mitt självförtroende utan smink alltså..!), plattade om luggen, åt lunch. Detta låter super lungt och härligt men jag hade bara en timme på mig så, heh.
Sen träffade jag Jossan, Néa, Cami på stan. Vi gick till gina tricot för cami letade koftor. Det slutade med att cami och jag köpte "crazy byxorna" (super höga jeans med knappar hela vägen, åh vad länge jag har villjat ha sånna) och jag köpte en tröja också. Som Néa sa så såg vi ut som nåt Sex And The City gäng som gick ut med gina tricot påsar allihopa och gick som ett gäng sådär, haha!
Vi hade det väldigt trevligt och åh vad jag älskar hösten just nu. Sen var bussresan väldigt trevlig, men DET.. Det kan jag berätta nån annan gång!

Tänk om man blev uppäten av en haj. Det vore rätt udda ändå, udda sätt att dö på liksom.
Tänk: "Hon dog i cancer, han fick en hjärtattack. Men Louise...hon blev uppäten av en haj när hon var 65!"
För ja. Änn vill jag ju inte bli uppäten.

Klockan 4 på morgonen satt jag, jossan, néa och cami på McDonalds och skrev dikter på servetter och kvitton. Vi turades om om de två pennor vi hade, men det gick bra och blev fina dikter!
Det var inte så att vi hade bestämt att vi skulle skriva dikter, det bara blev så. Men det är ju då konsten är som finast: när den är spontan. Och det är också då det är som roligast.

Vi kom dit vid 2 tiden kanske och vid 3 tiden började personalen städa den avdelning där vi satt (längst in, längst bak) så det kändes som att det var vår egna lilla VIP avdelning medans resten av folken satt och trängdes hos borden vid kassan.
Sen stängde de och vi gick utmattade hem till cami och vilade oss. Sen tog jag bussen hem vid 6.30. Lustigt nog var det bara asiater som var vakna då, lustigt! De kanske är extremt morgonpigga, även på lördagar. Nåja. Det var en sjukt fin morgon med dagg och höstsol. Katterna såg nyvakna ut och det var så tyst att man kunde höra bilarna från stan (som ligger 6 kilometer bort).
Jag hälsade på min granne som var ute och just hade gått upp (antar jag). Själv så skulle jag just gå och lägga mig. Jag sov djup och vaknade av väckarklockan kl 12.
Åh. Det är en sån himla fin dag att man har lust att gå ut och gå med någon och se löven som har färgats i orange. Men minsta lilla kyla får min hals att vekna, svullna och göra ont. Attans... Nåja. Jag hoppas solen sparar några fina dagar till mig när jag är frisk också.

Såhär blev min dikt:

Som ett träd utan löv,
Som en skog utan barr.
Louise gick ut ur donken
Hon kände sig naken, ty hennes dator låg i kånken.
En statusuppdatering som blöder
En äppelpaj som glöder.
Nåja, vi satt i VIP avdelningen med det finaste hon visste: Tisdagsklubben.


Haha. Lite lustig på slutet men äsh! Jag är tillräckligt nöjd.

Jag vaknade imorse med en sådan yrsel att jag knappt kunde gå rakt. Och sen dess har jag varit liksom ofokuserad hela dagen. Lustigt. Yrsel är läskigt eftersom ingenting botar det, värktabletter hjälper ju inte precis.
Jag har druckit massvis med vatten, och juice, och ätit socker och drukit kaffe. Men nä, jag är fortfarande inlindad i bommull (på ett dåligt sätt).
Nåja. Allt blir som på nytt när man har sovit så imorrn är jag säkert pigg piggelin!
Här kommer en bild jag tog för nåt tag sen:


Glada strumpor i en grå värld.

..Men denna tar ändå priset:

Jag vill ha den dääääär! (bilden under)


In books we trust <3

Jag trodde att projekt CJ skulle misslyckas totalt, att han skulle dö på direkten p.g.a. saknad av sitt gamla hem... MEN för några dagar sen upptäckte jag att han har skapat sig nya rötter! De är vita och växer för fullt vilket är himlans kul! Jag tror han börjar trivas hos mig, hoho.
Undra hur det ska gå för lilla CJ i cola-flaskan: (och på tal om annat: Glöm inte att göra era skämms listor! [läs föregående inlägg] änn så länge har jag bara fått en, vore kul med flera!)

Kan inte ni göra en spotify-lista med era skämmslåtar och skicka den i en kommentar!? Jag tycker sånt är så himla kul! Haha. Alltså sånna låtar som ni tycker är bra men riktigt inte vågar erkänna.
Gör en! Nu!

Här är min:  Skämslistan

Jag blev plötsligt kär i Måns i anders och måns. Hans skånska, hans glasögon, hans humor och mitt i denna humor så lyssnar han på kent! Alltså är han lite djup ändå. Och han har fin stil! jag såg honom på tv för inte så länge sen.
Synd bara att han inte blir så bra på bild. Hm. På bild är oftast Anders den snygga. Men det dumma med Anders är hans dialekt, haha. Jag gillar verkligen inte östgötska...
Nåja.
Måns! <3


Anders, Måns


Anders (väldigt snygg på den bilden!) och Måns (..liknar inte riktigt sig själv..haha)

Jag är sämst på att förklara vägen för folk: "Gå rakt fram och sväng där det svänger!" Nåja. Han gick rätt iallafall.

På bussen var det vintage klädda killar som gjorde en rolig parodi på Lars Winnerbäck. De sjöng om "tomma kavajer utan känslor" och om folkets park i Linköping. Jag kunde inte hålla mig för skratt, haha! Så kul, så knasigt, så fint! Synd att de gick av så tidigt.

Någon dag denna vecka åkte det förbi en båt som var omgjord till en bil förbi gymmet, haha!

En fågel flög in till espressohouse och åt frukost med mig och Sonja.

Stan är fylld av snygga pojkar, vart kommer de ifrån!?

På gymmet finns det en ung boxare. Han är lite blek, ser lite blyg ut, har brunt hår och bruna ögon. Jag hatar att erkänna det men jag är lite svag för boxare (så länge de ser bra ut och inte är för muskulösa..). Även om jag inte gillar sport-killar. Men han är perfekt.

"Lycka tillhör sagorna, olycka till de stora berättelserna" Skriver Tolstoj. Och visst ligger det något i det?

Man tror alltid så mycket om folk och blir så himla förvånad när det visar sig att det man tänkte att de tänkte stämmer inte alls, verkligen inte alls. Förstår ni hur jag menar?
T.ex. så tänker jag alltid att de omkring mig tyckte jag var dålig som har tagit ledigt och inprincip inte gör någonting (och har heller ingenting planerat). Men plötsligt så sa mamma att hon tycker jag är företagssam och duktig. Sen sa hon att jag borde få nya vantar (även fast det inte är dags att börja avända vantar än) och att det finns fina på accsesorize, så då fick jag pengar till det, bara sådär! utan att ha gjort någinting vidare bra (enligt mig själv). Detta har aldrig hänt förut.
Lustigt. Ibland kanske man gör bra saker utan att man vet om det?
Nåja. Imorrn ska jag till stan och köpa vantar och leta efter mysiga, tjocka tröjor! De som vi kallar saga-tröjor.
Sen ska jag kanske gå till biblioteket. Vara själv på stan helt enkelt. Jag ska försöka komma iväg tidigt då det inte är något folk..! Jag är så trött på folk nu.

Någon ville ha en bild på hur mitt hår såg ut före och efter att jag hade färgat det. Så här är webcam bilder, heh.
Före:


Efter:



Väldigt dålig bildkvalité men jag hoppas att ni kan se att det är mer åt svart än brunt nu. Dock brukar det bli mer brunt efter första tvätten.
Ibland har jag funderat på att färga det så att det alltid är svart liksom (istället för mörk mörk mörk brun som sen blir mörk brun). Men jag gillar att denhär färgen alltid ser naturlig ut. Frisören brukar fråga om det är mitt naturliga och sen när jag säger att det är färgat säger hon "Men oj vilken bra färg isåfall!" Så.. hm. Kanske borde hålla mig till denna trotts allt!

(och ja, posen är jätte lustig men haha, nu fick det bli så!)

Jag drömde att jag levde på 40-talet och hade en väldigt stilig pojkvänn. Jag mötte honom på en fest, en såndär fest man kan se i någon 40-tals deckare. Det första jag la märke till hos honom var hans stora, klara, mahognyfärgade ögon. Jag tänkte "Om man vill ha ett exempel på rådjursögon så är han det bästa exemplet man kan ha".
Han hade brunt och lite yvigt hår. Tydliga kind- och käkben. Han var smal men ändå ståtlig och lång. 
Han var rätt mystisk på nåt sätt, vet inte varför. Han var inte alltid så social. Tänkte mycket.
Det speciella med han var att han om nätterna förvandlades till en ståtlig hjort. Ungefär lika ståtlig som bambis pappa.
Han förstod fortfarande vad jag sa men kunde inte svara med ord, eftersom han var en hjort. Men jag tyckte väldigt mycket om honom ändå, även om han blev en hjort om nätterna. Och även fast han aldrig sa särskillt mycket.


Bildkälla: http://weheartit.com/entry/14376945

Te-påsar:



Haha! Genialt!

Jag gillar inte när man går själv bland folk och så tänker man "Jag kaaanske skulle gå dit först innan jag gör det där, eller..?" och så känner man sig dum som står själv och velar. Folk måste tro att man är någon slags enstöring.

Eller när man har tagit på alla ytterkläder, dragit ner tröjan så långt det går så att den täcker byxorna/kjolen och dragit ut ärmarna så att de inte knögglar sig innan för jackan. Sen så böjer man sig ner efter paraplyet och känner hur detta förstörs.

Eller när man går till bussen och  ser hur en annan person hinner preciiis före till busskuren och man tänker "fan. Och nu tänker jag inte sätta mig där för jag vill inte sitta med nån jag inte känner". Så står man där och ser dum ut.

Jag hatar när man går och personen går liiite för fort för att man ska kunna gå om det men också liiite för långsamt för att man ska kunna gå sin normala takt utan att hamna bredvid människan.

Jag hatar när man tror att det ska bli en kylig dag, sen går man ut och känner hur fötterna bränner av värme.

Jag gillar inte när man är i en folkmassa bland okända människor där alla har någon att prata med. Men själv så känner man ingen och man sitter där tyst, kanske tar upp sin mobil för att låtsats sms:a med någon.

Jag gillar inte när man ska ringa till något företag och så låter de stressade i telefonen och man känner sig jobbig som ringde och ens rädsla för att ringa till folk blir värre.

Jag gillar inte när en okänd människa sitter preciis så att man inte kan undgå att kolla på den och man får ont i ögonen av hur man försöker att titta på annat.


Men vad jag minst gillar just nu är att köra bil...Det är nästintill hemskt. Men jag måste ju ta körkort. Om jag nu ska ha min värdighet i behåll.