Louie Louie

Jag har en typ ny jacka. Den är ejentligen inte ny men eftersom man inte använder jacka så ofta på sommaren så känns den ny, plus att knappt någon har sett mig med den.
Men jag fick den i födelsedagspresent för mer än en månad sen. Den är som skapt för mig! Den är perfekt i ärmarna och ryggen och är precis lagom tight. Sen att den är röd är ju lite kul. Jag vet inte varför men jag har börjat köpa allt i färgen röd; jackan, ett par balerina skor (samma som på bilden fast röda) och till och med min mobil är röd. Alla måste tro att det är min favorit färg, vilket det ejentligen inte är men visst. Jag kan låta dom tro det.
Och varför håller jag i denna lykta? Det kan man fråga sig. Svaret är väll att blir inte alla natur bilder lite roligare med en lykta? (dock inte om det inte är tillräckligt mörkt..som på denhär bilden..hehe..)
Lyktan är min. Jag fick den i present nångång och har aldrig fått nån användning för den.. Eller jo just det! Jag gömde mina dagboks nycklar i den. Och om man tänder den i Camis mörka badrum blir den ännu finare!

Såhär såg jag ut igår när jag och Sonja vandrade i Norrköpings kvarter. Man måste åka till Norrköping för att kunna köpa biljetter till Henrik Berggren (sångare i Broder Daniel som sorgligt nog inte finns kvar längre) konserten. Men det var det värt!
Bilden är tagen av Sonja. Jag tog en bild på henne med men det skulle kännas taskigt att ladda upp en bild på någon utan personens godkännande. Men hon var sötare än en bakelse i sin fina kläning och skor! (och väskan!).
Jag hade min nya fina stora rosett, mina ganska nya kortbyxor från Made in the Shade, skor och strumpor från H&M. Om ni undrar vad jag har köpt så är det en svart och lila randig skjorta, den var as nice!

Ikväll ska jag fota och spela poker, det blir kul!



//Louise

Göteborg! Åh, vilken fin stad. Den brukade stå på min hata-lista för det regnar nästan alltid när jag är där plus att Nordstan är en så himla tråkig galleria. Men,men! Nu så gillar jag den. Jag gillar den för dens marina stil och att alla resturanger och caféer ligger på samma ställe, då känns det som att det är lite mer liv och rörelse än om de är utspridda (som de tyvärr är i stockholm- det finns liksom inget stråk där staden aldrig sover).
Jag och min syster gick till ett av dessa caféer längs avenyn. Vi var på två olika; ett franskt och ett marint  (bilderna är från det marina. Man fick nämligen inte ta kort i det franska caféet).
Jag brukar va en sån som tycker bättre om att gå ut och fika på dagen (eller det är väll liksom mest normalt att man gör). Men åh vad mysigt det är att vara ute och fika på kvällen! Man ser hur solen går ner. Hör och ser stadens nattliga liv. Om det är kallt så har de oftast filtar, annars blir man varm av téet Och när man går hem är det lite lite mörkare och svalare, jag älskar att gå hem i mörker, vet inte varför.
Och på spårvagnen hem träffade jag en trevlig man vid namn Karl. Han var rätt full och gick fram och sa att han tyckte jag var vacker. Det gjorde min dag! Det är det som är så kul med sommaren; folk som kommer på att efter sommaren kommer jag inte träffa denhär personen så varför inte slå till och säga nånting fint? Varför inte göra någon glad liksom?
Det har jag gjort, på Peace & Love festivalen gick jag fram till en och sa att jag tyckte han var så himla snygg (för det var han!) och han blev jätte glad! Och jag kommer nog aldrig nånsin se honom igen och jag kommer aldrig nånsin ångra att jag sa det.








finaste téet jag någonsin druckit

Det finns ju så mycket jag vill skriva om här och på andra sidor men jag finner ingen ork att skriva, vet inte varför. Ibland får man en sådan bra idé på vad man ska skriva om men sen tynar det bort och man orkar inte rabbla upp allt det där man hade i huvudet. Och jag tror att bara 2 personer vet om denhär bloggen än så länge, haha. Men jag hatar att göra reklam för sin blogg och därmed få blogg stämpeln på sig (Bloggstämpeln= "Alla vill veta allt om mitt liv och att jag har jätte tråkigt eller att jag har flummat runt med min kompis och tar fula foton på mina fula kläder"). Jag tycker inte att min blogg stämmer in på detta men ja.
Vad är det för mening att göra reklam för något som man ändå aldirg uppdaterar? hm.
Men jag ska nog kanske byta tillbaka till den gamla bloggen efter sommarlovet, då har jag mer tid känner jag plus att den bloggen hade finare namn- kort och bra, lätt att komma ihåg.
Men jo, ja, lite kommer jag väll skriva här i sommar med. Vart ska jag annars göra av mina tankar och funderingar? Mitt svarta block är redan fullt.

Jag vet inte om jag är ensam om detta men jag har så väldigt många perioder:
Perioder när man bara vill vara hemma hela tiden och bara vara för sig själv.
Perioder då man får ångest av att vara själv och känner att man måste ut bland folket.
Perioder då allt går dåligt men man är konstigt nog glad ändå.
Perioder då man köper allt man ser.
Perioder då man sparar och ångrar sig långt efteråt att man inte köpte den där super fina kjolen.
Perioder då man är arg på allt och alla.
Perioder då man inte bryr sig om nånting längre [utom vad jag har på mig, höhö].
Perioder då man är ledsen över ingenting och ingenting tycks göra en glad.
mf.l

Men just nu är jag inne i en av mina kanske jobbigaste perioder; perioden då jag mår illa av allt. Den påminner mig om då jag var liten och också mådde illa av allt. Man blir orolig över att bli åksjuk när man ska åka bil. Men jobbigast är när man utan "förvarning"  bara blir så himla illamående . Det är jätte konstigt, plöttsligt känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstet. Man känner hur varje ådra pumpar blod och man mår bara så himla illa, för ejentligen ingenting. Det känns som man ska spy, vilket jag är rädd för och man vet inte vart man ska ta vägen, ingenting hjälper ju.
Men efter erfarenheter har jag lärt mig att i alla dessa perioder jag har så stressar jag ofta upp mig över något. Och vad hjälper det att stressa upp sig? Det gör allt bara värre.
Så jag andas ut, slappnar av, blundar och hoppas att allt snart ska vara över.