Louie Louie

Idag har jag och Jesper varit ihop i två månader. Det är egentligen ingenting att fira. Två är ju så nära ett och ett är ju så nära noll och noll är ju ingenting. Men ändå. Jag gillar att fira småsaker. Lite firar jag det väll genom detta inlägg.

Jag tror att jag inte har berättat så noga för er, mina närmaste vänner som läser, hur vi träffades. Därför får temat på detta inlägg bli det:

Vi träffades på krogen. Den som heter ågatan men som alla kallar ”Yngves”. Jesper är en person som jag redan visste vem det var tack vare facebook och tack vare att jag är så bra på att snoka runt folk där. Han har en gemensam vän med mig så varje gång min gemensamme vän kommenterade något hos honom dök det upp på min wall och jag tänkte ”åhåå! Vad är det här för en snygg person?” och så tittade jag på det lilla man kunde se om honom och hur han såg ut.

Sen glömde jag bort honom. Eller rättare sagt: Jag snokade inte runt på hans facebook sida mer. Förens den dagen då jag anmälde mig till en bildkurs på LiU och fick ett informations mail om den. I mailet stod också vilka det hade skickats till och jag kände igen ett namn. Jag sökte upp namnet på facebook och det var Jesper med de fina glasögonen som dök upp igen. Då blev jag väldigt väldigt väldigt sugen på att börja på kursen. Dels för att snyggingen gick där och dels för att han gillade bild! Jag har aldrig mött en kille tidigare som är bildintresserad (och dessutom snygg). Men det gick inte. Jag jobbade i fotoaffären 9-18 och hade varken ork eller tid med en kvällskurs på LiU.

Två månader senare hade filmen Hungerspelen premiär så jag, cami och néa gick och såg den på bio. Efteråt sa vi att ”Vi kan ju inte bara åka hem nu! Kan vi inte gå och ta en cider på Yngves?” så vi gjorde det. När jag hade klivit in för dörren på Yngves blev jag stillastående för några sekunder. För där satt han, snyggingen med de fina glasögonen. Men just då visste jag inte att det var han. Våra blickar möttes och vi spanade in varandra under hela tiden jag satt där och drack cider med cami och néa. Men ingen av oss gick fram. Tillslut var det dags för oss att gå. Så jag reste mig upp, tog på mig jackan, vinkade till honom och gick ut. Då gick han snabbt upp och tog sig fram till mig genom allt folk och sa ”hej!”. Vi gick ut och pratade en stund. Han presenterade sig och sa att han gick samma bildkurs som cami (som också hade anmält sig till den) så då förstod jag att det var han och blev lite extra glad. Han fick mitt nummer och redan dagen efter sågs vi igen och åt glass. Sedan dess har vi fortsattit att träffas och tillslut blev vi ihop. Vi kom väldigt bra överens från första stund. Annars när man dejtar någon man träffat från krogen upptäcker man ofta att man inte har något gemensamt, eftersom man bara började dejta för att personen var snygg.

Det roliga är att varje gång man hittar en snygging på facebook som bor i samma stad så har man en liten tanke ”tänk om jag skulle bli ihop med honom” men den tanken spinnar man ju inte vidare på eller gör något av. Men denna gång blev det faktiskt så! Tillslut fick jag honom; den där snyggingen med glasögon.

 

 

[blogg.se knasar så jag kan inte lägga upp någon bild...]

 

Hej hej. Jag vet inte om någon läser här längre med tanke på att jag inte skrivit här på tusen år (dvs 2 månader). Men plötsligt fick jag som ett litet sug tillbaka att skriva nånting.
Jag har pluggat teori hela dagen. Det går rätt långsamt, för jag tar det lungt, jag har inte så mycket att plugga längre. Jag kan redan allt känns det som. Men såklart är det inte så och jag kommer säkert faila på teoriprovet. Det värsta kommer vara när jag läser första frågan och tänker "oh shit, vad menas med detta? jag fattar ingenting och jag kommer inte få ett enda rätt". Jag försöker undvika det men jag har så lätt att haka upp mig sådär. Har man gjort ett fel tänker man att det är kört direkt och allt man tänker är "Oh shit åh nej det här går inte".
Och även om jag skulle mot förmodan klara det så skulle jag inte bli sådär glad som jag tänker att jag ska bli. Jag vet inte varför... Men jag har fastnat i något slags jag-förtjänar-inte-någon-lycka period. Minsta lilla grej tänker jag att jag inte förtjänar. Varför förtjänar jag det inte? Jag vet inte. Jag är bara allmänt oförtjänad något. Hm.
Och det värsta är om jag inte klarar uppkörningen! Det är det jag har varit som mest säker på och jag kommer bli  helt knäckt om jag failar.

Sen ska jag och Jesper åka till stockholm samma vecka, haha! Vilken himla knas vecka.
Vi får se om jag överlever.
/ din Gno

Plötsligt uppdaterade alla sina bloggar, så nu tänkte jag också göra det.
Imorgon är min första lediga och ensama dag efter 2 månader av jobb. Det ska bli lika mycket roligt som tråkigt. Det var kul att känna sig behövd och uppskattad (för det var jag verkligen) och ha lunch-låda. Men det positiva är att jag slipper ha ångest över att jag inte pluggar teori och jag hoppas att det där körkortet inte ska kännas så långt borta som det gör nu. För det känns verkligen som om det aldrig kommer gå.
Nåja.

Ajuste. Har jag sagt att min syster ska flytta ifrån oss? Hon ska flytta till lägenheterna som är inom studentområdet, de där i glada färger. De kallas "colonia", låter lite som ett påhittat land. Men jag förstår att hon vill flytta. Och jag trivs ju med mamma och pappa också, även om det kommer bli extra tomt.

Och jag vet att alla säger detta men jag längtar verkligen till våren. Mest för att man kan ha håret uppsat utan att frysa och gå i kjol i endast ett par strumpbyxor och man kan sitta på uteserveringar och äta glass! åh.


Foto från Paris, taget av mig


Foto: Jossan



Foto : Jossan

Ibland får jag sånna ryck vad gäller utseende. T.ex facebook profilbilder, eller vad gäller min frisyr, eller mitt smink, mina kläder eller vad som helst.
Med detta menar jag att jag helt plötsligt får för mig att min facebook profilbild inte ser klok ut och måste bytas ut genast, annars får jag ångest. Eller att jag har för rött läppstift och jag tänker "Har jag gått runt såhär!?!" eller att jag ser dum ut i basker och måste sluta ha det eller att jag måste sluta ha rosetter.... och så vidare och så vidare...småsaker som blir jätte stora. Väldigt konstigt konstigt men jag får verkligen ångest och tänker att jag måste lösa detta så fort som möjligt "Jag kan inte gå runt såhär!".
Just nu känner jag att jag har världens utväxt och att mitt hår är katastrofalt; men egentligen är det bara jag som ser utväxten. Men jag ska färga det imorrn iallafall (för nångång måste det göras). Men detta extrema stadiet, då man känner sig hemsk, är verkligen jobbigt och stressande och jag undrar vad som är grunden till detta. Jag känner att jag måste vara perfekt...av någon anledning... Det där med utseende är en känslig grej. Och den som dömmer än hårdast är ju än själv.

Detta kommer låta så fel och dumt på många vis men ibland kan jag känna att det enda jag får beröm för är något om mitt utseende. Och visst, det blir jag ju väldigt glad för. Men jag undrar om det påverkar mitt psyke så bra. Det kanske ställer krav på än på något vis i mitt undermedvetna. Jag känner många gånger att jag inte duger till så mycket och måste ta vara på det lilla jag är bra på.
(Det jag menade som kunde låta fel med detta är att det låter som om jag är något onormalt snygg, vilket jag vet att jag inte är).

...Nåja...Å andra sidan så är vi väll alla lite galna på något vis. Helt psyko-fri blir man väll aldrig.

Idag har jag haft en ganska så hemma-fru-dag känner jag. Eller någonting i den stilen iallafall.
Jag har bakat kladdkaksmuffins och en karameliserad persiko-kaka (det ni!). Persiko kakan var blev så himla god men också så himla mäktig...Nåja! Min familj uppskattade den, specielt mamma som slapp baka.
Sen har jag rensat min bokhylla. Det ser något bättre ut nu. Det är liksom såhär: Övre delen av hyllan är fin, resten av hyllan är fylld med skor och lite gosedjur och student-saker.. Vet inte vad jag ska göra av detta... Jag får lösa det någon gång i framtiden..

Sen har jag fått en fundering: Jag kanske ska börja skriva dagbok igen. Inte varje dag alltså, men när jag känner för det. Det kan vara rätt nice att skriva av sig ibland. Det måste vara en bok som är tillräckligt ful för att skriva onödigheter i, men tillräckligt fin för att uppskattas. Jag får se om jag hittar någon sådan..haha.

Sen så vill jag köpa massa saker! Diadem och byxor (sånna med veck som går till ankeln) känns väldigt viktigt just nu. Speciellt nu när jag har tittat i min fina audrey hepburn bok. Ikväll ska jag se en film med henne vars svenska titel är Prinsessa på vift (kommer inte ihåg orginaltiteln men den är inte alls lik den svenska iallafall). Den har fått flera oscars nomineringar så jag hoppas att den är bra, men det är den nog.

Och nu ska jag sluta detta röriga inlägg för jag har ont i huvet. Hej svej.



Min bokhylla so far. Känner att det visar rätt så mycket av mig och det jag vill få med (Förutom twilight böckerna! ..men vad gör man..jag älskade ju dom när jag var 13, innan de blev "coola")

Det finns en Audrey Hepburn bok som jag har villjat ha länge, men aldrig köpt. Det är en bok med mest bilder men det gör inget, jag tror den skulle vara inspirerande och fin och allmänt kul att ha, hon är ju trotts allt min favorit och stilförebild.
Men nu. NU. Så är det rea på den på bokrean! (som börjar den 22:e februari). Och det är rea på en film med henne som jag också har villjat se, Prinsessa på Vifft, som dessutom är hennes debutfilm (eller det tror jag att jag läst nånstans iallafall...).
Jag tycker bokrea är så mysigt. Köpa massvis med inbundna böcker med glansiga sidor.
Man ser vad för typ av människa det är beroende på vad den köper för böcker (så länge den inte köper några alls). I min bokhylla är det mest fakta böcker, haruki murakami, mode-böcker och biografier.
För övrigt så har jag tänkt köpa två konst böcker; en med Klimt och en med Dali (eller kanske monet...eller båda två, de kostar bara 30kr/st). Och sen en bok om Marie Antoinette och hennes förhållande med den svenska soldaten Axel von Fersen, den kanske är intressant. Sen kanske jag köper nån bok med bilder på fiskar, det var ju ett tag sen jag målade någon fisk, jag saknar det lite..

Men åh. Det är så långt kvar tills den 22:e och jag vill ha audrey hepburn boken... Nu!

Det roligaste man kan göra när man absolut inte har något att göra på datorn är att leta kläder på nätet.
Jag kom på att min absolut bästa bikini kommer vara för liten i år... Så jag försöker hitta en ny. Den måste vara bekväm, sofistikerad och inte sådär liten så man känner sig blottad. Sen så får den heller inte vara en trekantsbikini. Den ska vara i 50-tals stuk.
Tyvärr så har jag inte hittat så många eftersom vårkläderna kommer inte ut för ens i mars. Och då borde ju sommar kläderna inte komma för ens i april...
Nåja, jag hittade iallafall några fina från topshop. Om ni vet någon annan bra sida/ affär som säljer bra bikinis/baddräkter kan ni ju säga till!

Här är tre från topshop:

Inte riktigt mina färger egentligen men den var lite kul iallafall!


Älskar tyget och modellen! ..men inte på underdelen...hm.


Denna leder hittills. Även om den är lite tråkig (fast den finns också i rött).

Sen hittade jag en rolig baddräkt på asos! Men den är på tok för dyr (SÅ ofta badar jag inte...liksom). Men här är en länk till den (för det gick inte att spara bilden)--> http://www.asos.com/Seafolly/Seafolly-Polka-Dot-Boy-Leg-Swim-Suit/Prod/pgeproduct.aspx?iid=2022165&cid=2238&sh=0&pge=0&pgesize=200&sort=-1&clr=Denim#ctl00_ContentMainPage_mainImage4
Den var rätt fin i modellen, lite lite tråkig kanske men den ser bekväm ut. Sen så vet jag inte om jag vågar ha en baddräkt... Speciellt inte med tanke på att alla kommer tycka att jag ser ut som en tant! haha (eftersom jag inte visar 90% av brösten och rumpan som de andra..).
Men som sagt: Är det någon som vet en affär/sida som har fina badkläder?

Förra veckan på min praktik satt jag mest och gjorde diabilder till CD. Det var en stor flyttkartong med 34 magasin och 3185 bilder.
Bilderna sträckte sig från 1971-1989. De första bilderna var på några barn. Några jular, några sommrar, några resor. Sedan blev det ännu fler resor. Barnen växte upp. De är tre pojkar; en blond (yngst?), en brunhårig med lite beatles aktig frisyr och en kille med 70-tals glasögon och ett stort leende.
Vid mitten av 70-talet blir det ett stort hopp fram till början av 80-talet. Barnen är ännu lite äldre. Den yngsta tar studenten, de andra tar examen på universitetet. Killen med glasögon är den man får följa mest. Efter examen så träffar han en blond tjej med ett stort leende och glasögon, precis som han själv. Hon ser ut som en typisk nörd från 80-talet. De reser massor. Det är nog killen i galsögon som fotograferar för de flesta bilder är på henne.
De gör verkligen allt tillsammans.
Några år senare reser de till fjällen och tältar och badar i sjöar och tar bilder på fina utsikter. När de är på toppen av det finaste berget en solig dag ser jag en bild där det är två händer, knutna i varandra, med förlovningsringar. Allt jag tänkte va "Ja det var väll på tiden!". De ser så lyckliga ut och hon är lite chokad, men glad. Några år senare blir det bröllops bilder och brorsan i beatles frissyren har fått en bebis.
Det sista magasinet är på deras bröllops resa till afrika och sedan deras nya bostad (i sverige) tillsammans med en jätte gullig kanin som ser ut som en hare!

Och sen var det slut. 3185 bilder som jag har scannat. Man sätter dit bilden, trycker på grön knapp, ser bilden i datorn, trycker på grön knapp, sätter i nästa bild.....och så håller man på så. Men jag är snabb och produktiv så detta gjorde jag på 5 dagar (plus massa annat såklart).

Igår så kom han och skulle hämta sina cd skivor och dia-bilder. Jag tänkte att jag måste få se hur han ser ut idag. så när anders kom och skulle bära upp allt så insisterade jag på att hjälpa till. Vi gick upp för trappan, jag tog asken med cd skivorna och anders kartongen med bilderna. Det första jag såg när vi kom upp var han.
Han såg precis ut som förut fast annan frisyr och modernare glasögon. Och naturligtvis hade han ett stort leende och jag log ett stort leende tillbaks. Han sa något med mörk röst men jag lyssnade inte bara tittade. Han hade ett nördigt sätt att röra sig på, om ni förstår hur jag menar. Jag kunde inte sluta lé och gav honom hans CD skivor. Sen gick jag tillbaka för jag ville inte skämma ut mig. Men åh, det kändes så lusitgt. Som att se en kändis.

Jag kände mig som han i Amelie from montmartre som följer den där människan i fotoautomaterna när han Äntligen träffar honom.

Dagen idag skulle ha varit såhär:
Jag skulle ha gått upp extra tidigt för att göra mig fin till jobbet. Jag gillar att vara måndags-fin. Antagligen skulle jag ha haft en klänning på mig med matchande diadem och nån kofta och såklart perfekta röda läppar (eftersom jag har extra lång tid). Sen på lunchen skulle jag ha promenerat i solen, kanske köpt den där fina fina fina klänningen på H&M (även om jag är inne i en spara-period, trotts att jag är rik just nu). Om jag köpte den skulle jag vara lycklig, om inte skulle jag oroa mig över att nån som inte alls passar i den skulle köpa den för att sen aldrig använda den när jag hade villjat ha på mig den varje dag... Nåväl. Det skulle varit en fin och solig måndag och jag skulle ha blivit klar med uppgifterna jag hade planerat för dagen. En perfekt måndag helt enkelt.

..Fast nä. Istället blev dagen igår så att jag kände mig liiite lustig på morgonen och tänkte "hm, någonting står nog inte rätt till, men men". Sedan fortsätter dagen som vanligt och jag väntar på att klockan ska bli 15 då jag, mamma och pappa ska åka till bio:n för att se Hamilton. Jag mår ännu lite mer illa men tänker att det är ingenting.
Efter halva filmen blir jag yr och illamåendet stiger. Som tur var sitter jag på yttern så jag bestämmer mig för att gå ut. Väl ute sitter jag i den tomma lougen på bion och känner att jag inte får luft och med automatik går jag till toaletten och spyr. Sen går jag och vilar på en bänk och sen ser jag sista 15 minuterna av filmen.
Väl hemma tänker jag att "Detta är över nu. Jag åt nånting som inte var riktigt bra". Men nä. Jag ligger utslagen på soffan, allting snurrar och ja...Så håller det på resten av dagen och natten.
Så dagen idag blev inte som jag hade tänkt mig och som vanligt när Louise är sjuk så skiner solen. Men idag vill jag bara ha mörker, ljuset gör mig mer illamående.
Jag hoppas inte att jag är sjuk... Och jag hoppas att dagen imorgon blir som dagen idag skulle ha blivit.
Tills dess tänker jag dö lite grann och inte göra någonting alls.

Jag låter alltid väldigt klagande när det gäller min praktik, haha, men eftersom jag sitter vid en radio hela dagarna så hör jag som ett brusande ljud på vänstra örat. Eller snarare ett ljud som påminner om mörka radioröster+ radiobrus. Fast jag brukar ta radio-pauser. Ibland så vill jag hellre läsa en bok änn lyssna på rix fm i nio timmar. Mitt arbete står väldigt stilla ibland nämligen. Och eftersom jag har lätt att förstå vad jag ska göra så jobbar jag rätt snabbt.

Just nu har jag väldigt många tankar och funderingar och beslut som måste göras... Jag får återkomma när jag har kommit fram till något... hm.

Imorgon börjar jag min första dag på jobbet..eller rättare sagt praktiken. Ett tag tänkte jag att det skulle bli hemskt och nervöst. Men just nu idag så känner jag mig inte särskillt nervös. Kanske beror det på att jag varit där förut. För det gör faktiskt en stoooor skillnad! Jag vet inte varför. För om jag är nervös så är det inte över hur det ska se ut, snarare är rädslan över folket. Ändå blir jag så hemskt jobbigt nervös då jag inte har sett stället tidigare.
Dock har jag inte fått se själva arbetsplatsen. För jag jobbar i en fotoaffär men inte i affären. Jag ska jobba med "bilder och bildhantering" som de har valt att kalla det, så antingen är det kanske ett litet trångt rum med datorer. Eller så är det ett ljust rum med stora mac datorer och en lustig skrivare. Eller så får jag börja jobba i ett mörkerrum direkt (används sånna fortfarande?).
Tänk om jag fick en egen liten platts! En dator och skrivbord som jag kunde få "Göra lite personligare om du villl" åh. Det vore kul. Så kunde jag gå och hämta té lite då och då.
Men jag är ju bara en praktikant...Så nä så blir det icke.
Jag hoppas bara att jag inte behöver redigera alla foton på datorn och därmed sitta vid datorn i åtta timmar... Mina ben skulle somna då. Jag hoppas att min arbetsledare är så snäll som han ser ut. Tyvärr råkar jag ofta ut för att den jag först tycker om blir också den jag hatar först... Och tvärt om (med de man är misstänksamma mot).
Blöh. Jag kommer va så...sårbar.... Tänk om jag blir chockad av allt nytt och får panik och tårar i ögonen och vill vara liten igen. Så som det blev första dagen på PRAO:n (jag sa det inte till nån för jag skämdes över det. Men så var det, men ingen såg det). Tänk om jag råkar ta för lång lunch rast och han blir arg på mig! Då kommer jag skämmas som en hund, och sen gråta, dumt nog.

Men nej, jag är inte nervös. Men när folk börjar fråga "Är du nervös inför imorrn då?" "Är det inte pirrigt? Du har ju aldrig jobbat förut!" Och när mamma säger "Lycka till! och ger mig en barnslig kram". Då kommer nog nervositetens gräs att växa.

Jag har inte sett så mycket av Versace kollektionen för h&m. Men jag har sett några reklambilder.
Åh, jag gillar verkligen en bikini därifrån! (den på bilderna nedanför). Jag gillar modellen och tyget, det är gulligt med de små frukterna. Synd att det dock är sådan hysteri kring detta...det finns ju inte en chans att man ska lyckas beställa den utan att servern kraschar. Och jag orkar inte kämpa för den.
Så dumt att kollektionerna inte längre kommer hit! De kunde väll iallafall ha en liten del av den...?

Oh. Jag mår så illa och är så yr och det är så ljuuust över allt....Jag vet inte riktigt vad som händer med mig.
När jag är hungrig så äter jag. När jag väl har börjat äta så mår jag väldigt väldigt illa. Så det blir ett konstant illamående. Eftersom om man inte äter så mår man ju illa också, haha.
Men jag försöker och jag blir nog bätre snart.
Under tiden ska jag läsa böcker...eller nåt sånt.

Här får ni en bild jag gjorde för ett tag sen av två gamla foton:

Åh, jag hatar att det är så dåligt ljus i mitt vardagsrum!
Men igår och idag bakade jag kakor. Och idag hade jag té bjudning och invigde därmed mitt nya kakfat! Det blev jätte fint tycker jag och jag är väldigt nöjd. Jag bakade choklad macarons, hallongrottor, och choklad och marshmallow cupcakes! Alla blev väldigt goda och mina kompisar tog med sig några kakor hem ;)

Jag och min syster har aldrig nånsin bråkat. Vi håller väll sams eller nåt, på nåt vis.
Istället har vi kalla krig när vi "bråkar". Vi tittar knappt på varandra, hälsar kyligt på varandra, säger "kan du flytta på dig?" istället för "akta lite" och om någon säger nåt till den andra svarar man med ett sådant svar som på bästa sätt uttrycker att man inte är ett dugg intresserad.
Man undrar då när det ska bryta ut. När nån av oss ska få nog och börja skrika och svära och smälla i dörrarna. Man väntar och väntar men ingenting händer och sen så är vi helt plötsligt sams och börjar prata om saker å ting, kanske till och med går ut och fikar.
Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Ibland tänker jag att vi kanske skulle bli mer sams om vi fick skrika lite på varandra och säga vad vi egentligen tänker och tycker. För man kan ju inte må så bra av att alltid lägga locket på och koka där under.
Nånstans har jag hört att alla mår bra av lite gräl. Jag undrar om det stämmer.
Jag tror dock inte det gäller alla för det finns vissa i min omgivning som jag verkligen inte stör mig på ett endaste dugg. Så om vi plötsligt skulle börja bråka över en småsak så kanske vi skulle bli ovänner för alltid? Vem vet.