Louie Louie

Dagen idag skulle ha varit såhär:
Jag skulle ha gått upp extra tidigt för att göra mig fin till jobbet. Jag gillar att vara måndags-fin. Antagligen skulle jag ha haft en klänning på mig med matchande diadem och nån kofta och såklart perfekta röda läppar (eftersom jag har extra lång tid). Sen på lunchen skulle jag ha promenerat i solen, kanske köpt den där fina fina fina klänningen på H&M (även om jag är inne i en spara-period, trotts att jag är rik just nu). Om jag köpte den skulle jag vara lycklig, om inte skulle jag oroa mig över att nån som inte alls passar i den skulle köpa den för att sen aldrig använda den när jag hade villjat ha på mig den varje dag... Nåväl. Det skulle varit en fin och solig måndag och jag skulle ha blivit klar med uppgifterna jag hade planerat för dagen. En perfekt måndag helt enkelt.

..Fast nä. Istället blev dagen igår så att jag kände mig liiite lustig på morgonen och tänkte "hm, någonting står nog inte rätt till, men men". Sedan fortsätter dagen som vanligt och jag väntar på att klockan ska bli 15 då jag, mamma och pappa ska åka till bio:n för att se Hamilton. Jag mår ännu lite mer illa men tänker att det är ingenting.
Efter halva filmen blir jag yr och illamåendet stiger. Som tur var sitter jag på yttern så jag bestämmer mig för att gå ut. Väl ute sitter jag i den tomma lougen på bion och känner att jag inte får luft och med automatik går jag till toaletten och spyr. Sen går jag och vilar på en bänk och sen ser jag sista 15 minuterna av filmen.
Väl hemma tänker jag att "Detta är över nu. Jag åt nånting som inte var riktigt bra". Men nä. Jag ligger utslagen på soffan, allting snurrar och ja...Så håller det på resten av dagen och natten.
Så dagen idag blev inte som jag hade tänkt mig och som vanligt när Louise är sjuk så skiner solen. Men idag vill jag bara ha mörker, ljuset gör mig mer illamående.
Jag hoppas inte att jag är sjuk... Och jag hoppas att dagen imorgon blir som dagen idag skulle ha blivit.
Tills dess tänker jag dö lite grann och inte göra någonting alls.

Jag låter alltid väldigt klagande när det gäller min praktik, haha, men eftersom jag sitter vid en radio hela dagarna så hör jag som ett brusande ljud på vänstra örat. Eller snarare ett ljud som påminner om mörka radioröster+ radiobrus. Fast jag brukar ta radio-pauser. Ibland så vill jag hellre läsa en bok änn lyssna på rix fm i nio timmar. Mitt arbete står väldigt stilla ibland nämligen. Och eftersom jag har lätt att förstå vad jag ska göra så jobbar jag rätt snabbt.

Just nu har jag väldigt många tankar och funderingar och beslut som måste göras... Jag får återkomma när jag har kommit fram till något... hm.

Imorgon börjar jag min första dag på jobbet..eller rättare sagt praktiken. Ett tag tänkte jag att det skulle bli hemskt och nervöst. Men just nu idag så känner jag mig inte särskillt nervös. Kanske beror det på att jag varit där förut. För det gör faktiskt en stoooor skillnad! Jag vet inte varför. För om jag är nervös så är det inte över hur det ska se ut, snarare är rädslan över folket. Ändå blir jag så hemskt jobbigt nervös då jag inte har sett stället tidigare.
Dock har jag inte fått se själva arbetsplatsen. För jag jobbar i en fotoaffär men inte i affären. Jag ska jobba med "bilder och bildhantering" som de har valt att kalla det, så antingen är det kanske ett litet trångt rum med datorer. Eller så är det ett ljust rum med stora mac datorer och en lustig skrivare. Eller så får jag börja jobba i ett mörkerrum direkt (används sånna fortfarande?).
Tänk om jag fick en egen liten platts! En dator och skrivbord som jag kunde få "Göra lite personligare om du villl" åh. Det vore kul. Så kunde jag gå och hämta té lite då och då.
Men jag är ju bara en praktikant...Så nä så blir det icke.
Jag hoppas bara att jag inte behöver redigera alla foton på datorn och därmed sitta vid datorn i åtta timmar... Mina ben skulle somna då. Jag hoppas att min arbetsledare är så snäll som han ser ut. Tyvärr råkar jag ofta ut för att den jag först tycker om blir också den jag hatar först... Och tvärt om (med de man är misstänksamma mot).
Blöh. Jag kommer va så...sårbar.... Tänk om jag blir chockad av allt nytt och får panik och tårar i ögonen och vill vara liten igen. Så som det blev första dagen på PRAO:n (jag sa det inte till nån för jag skämdes över det. Men så var det, men ingen såg det). Tänk om jag råkar ta för lång lunch rast och han blir arg på mig! Då kommer jag skämmas som en hund, och sen gråta, dumt nog.

Men nej, jag är inte nervös. Men när folk börjar fråga "Är du nervös inför imorrn då?" "Är det inte pirrigt? Du har ju aldrig jobbat förut!" Och när mamma säger "Lycka till! och ger mig en barnslig kram". Då kommer nog nervositetens gräs att växa.

Jag har inte sett så mycket av Versace kollektionen för h&m. Men jag har sett några reklambilder.
Åh, jag gillar verkligen en bikini därifrån! (den på bilderna nedanför). Jag gillar modellen och tyget, det är gulligt med de små frukterna. Synd att det dock är sådan hysteri kring detta...det finns ju inte en chans att man ska lyckas beställa den utan att servern kraschar. Och jag orkar inte kämpa för den.
Så dumt att kollektionerna inte längre kommer hit! De kunde väll iallafall ha en liten del av den...?

Oh. Jag mår så illa och är så yr och det är så ljuuust över allt....Jag vet inte riktigt vad som händer med mig.
När jag är hungrig så äter jag. När jag väl har börjat äta så mår jag väldigt väldigt illa. Så det blir ett konstant illamående. Eftersom om man inte äter så mår man ju illa också, haha.
Men jag försöker och jag blir nog bätre snart.
Under tiden ska jag läsa böcker...eller nåt sånt.

Här får ni en bild jag gjorde för ett tag sen av två gamla foton:

Åh, jag hatar att det är så dåligt ljus i mitt vardagsrum!
Men igår och idag bakade jag kakor. Och idag hade jag té bjudning och invigde därmed mitt nya kakfat! Det blev jätte fint tycker jag och jag är väldigt nöjd. Jag bakade choklad macarons, hallongrottor, och choklad och marshmallow cupcakes! Alla blev väldigt goda och mina kompisar tog med sig några kakor hem ;)

Jag och min syster har aldrig nånsin bråkat. Vi håller väll sams eller nåt, på nåt vis.
Istället har vi kalla krig när vi "bråkar". Vi tittar knappt på varandra, hälsar kyligt på varandra, säger "kan du flytta på dig?" istället för "akta lite" och om någon säger nåt till den andra svarar man med ett sådant svar som på bästa sätt uttrycker att man inte är ett dugg intresserad.
Man undrar då när det ska bryta ut. När nån av oss ska få nog och börja skrika och svära och smälla i dörrarna. Man väntar och väntar men ingenting händer och sen så är vi helt plötsligt sams och börjar prata om saker å ting, kanske till och med går ut och fikar.
Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Ibland tänker jag att vi kanske skulle bli mer sams om vi fick skrika lite på varandra och säga vad vi egentligen tänker och tycker. För man kan ju inte må så bra av att alltid lägga locket på och koka där under.
Nånstans har jag hört att alla mår bra av lite gräl. Jag undrar om det stämmer.
Jag tror dock inte det gäller alla för det finns vissa i min omgivning som jag verkligen inte stör mig på ett endaste dugg. Så om vi plötsligt skulle börja bråka över en småsak så kanske vi skulle bli ovänner för alltid? Vem vet.

Jag känner mig ond idag. Vet ej varför men idag är en sådan dag då man bara vill vara själv.
Min ondska har tyvärr gått ut över min familj lite grann. När jag väl är ond så tänker jag på folks dåliga sidor; så som saker de har gjort mot mig (haha, lät väldigt seriöst där men det är mest småsaker så som att avslöja hemlisar). Sen så är jag avudssjuk på vissa. Sen så känner jag att vissa i min närhet behandlat mig som om jag vore dum.
Det känns som om vissa människor inte litar på än.

Har ni också ond-perioder? När ni inte har lust att vara snälla och trevliga? Eller när ni bara är allmänt bittra och inte kan se nånting possitivt?
Hm. Nåja. Hoppas det går över snart...Annars får jag ta å göra nånting åt detta!

Har ni nånsin varit så fast vid någon snygg internet-kändis så ni tror att ni ska gå sönder?
Jag är det just nu, typ. Eller det är väll ingen nyhet men.. JAG DÖR ÖVER HUR SNYGG CLEMENT LOUIS ÄR!!!
Really! Åh, Det är som en ny Gustaf Norén! (fast Gustaf Norén är fortfarandde kvar i mitt hjärta)
...men skamset nog så är han gay, hehe, jag har en chrush i en bög. Det går ju inte. Men å andra sidan är det bara bra för jag skulle bli så avis om han hade flickvän.
Om det fanns en look-a-like av honom här skulle jag dö lite grann...
Han är konstnär. Han gillar mörka och dystra foton/kläder. Han gillar allt inom konst som är lite brutalt.
Han är liksom mörk och spännande...

Lika galen som jag blir på detta (att jag inte kan få träffa honom och prata med han) så är jag väldigt glad. Jag kan alltid tänka på honom när allt annat är grått och trisst. Han kanske är jätte tråkig/otrevlig, men det vet ju inte jag, och vad man inte vet lider man inte av.
..Och jag har ju faktiskt sett han på riktigt! (vilket är helt sjukt egentligen). I Paris på starbucks. Jag skulle gå upp till övervåningen och han väntade i kön. Jag blev så himla förvånad när HAN av alla parisare stod där! (man såg tydligt att det var han). Jag kunde inte undgå att stirra, haha. Så jag gick långsamt upp för trappan samtidigt som jag kollade på honom. Tillslut blinkade han till och såg på mig som om jag hade ropat hans namn. Han stirrade förvånat och jag log.
Sen fortsatte jag upp för trappan och när jag gick ner igen var han borta.

Det är lustigt, men ändå blir man så lycklig över något som aldrig kan bli.











..Han påminner faktiskt om tidigare män jag gillat..Hmmm.. Jag tror jag börjar hitta min typ av killar..!