Louie Louie

Jag har en jätte gammal tumblr som jag skulle vilja ha istället för blogg..kanske! eller så har jag både och.
Nåja.
The grej is: Jag förstår inte tumblr! Hur byter man t.ex. profilbild? och hur byter man bakgrundsbild? och framför allt: Är jag dum som inte förstår mig på hur detta går till..?

Aj, skoskav! Nåväl.
Jag träffade en tant vid bussen som sa "Nämen vilken fin jacka du har!", så det gör inget, trotts lite haltande.

Man ska "skaffa sig ett liv"
Göra något
För att vara levande
Inte ha tid till småsaker
Att sitta och ta det lugnt eller inte göra nånting viktigt är tydligen inget liv

Men jag har ju inget jobb
Pluggar inget särskillt
Spenderar dagarna med gym, böcker, städning, träffa vänner, sitta vid datorn
Jag trodde att jag skulle bli deprimerad men det är jag oftast inte
Jag trivs helt enkelt
Men ibland
Så ser jag de som inte har tid
De i min familj som ska upp tidigare än oss andra till sitt jobb
De som inte hinner äta upp resten av sin mat
...och har för mycket att tänka på för att ta undan den...
Eller den som glömmer att den faktiskt har namnsdag idag

...Eller det kanske är fel att säga att jag är deprimerad?
Men jag känner mig inte levande
...Egentligen är det inte det jag känner
För folk är faktiskt förvånandsvärt stolta över mig ändå
Men det är det jag borde kännna så därför känner jag så
Jag känner att jag inte förtjänar all stolthet och kärlek
Förstår du?
Ty gör man inget är man inte levande
Ty gör man inget är man en skam
Ty har man tid
så är man död.

Jag gick på stan idag för jag ville ut och dessutom hade jag lite ärenden på körskolan.
Plötsligt när jag gick där så gick det förbi en tjej med en parfym som luktade Precis som My Little Ponysar gjorde! ..eller nån annan typ av plastleksak (jag lekte inte med de där ponnysarna). Jag blev alldeles....."oooooh" och storögd av den lukten! Det blev en Marcel Proust - upplevelse! (hans bok På spaning efter den tid som flytt handlar om att han äter en madelainekaka och plöttsligt minns massor han hade glömt).
Jag hade glömt den där lukten men nu mindes jag! Lukten av plasthåret på My Little Ponnysar....mmmmh. Jag älskade ju den lukten! Hur kunde jag ha glömt den?

Hela min dag har jag tänkt på det där med barnslighet. Att många är rätt barnsliga dessa dagar, iallafall jag själv. Man går tillbaka lite i barndom och vill se/lyssna/känna/lukta på allt som påminner än om när man var liten och trygg. Inte halvvuxen och orolig med en framtid fylld av ångest.

Kalas och värme
Spring hit och dit
Fint folk i mitt hus
Massor av prat och skratt
Men också dikter och alvar

En hejdå kram
En port som stängs
Plötsligt försvann leken
Som en vilsen hund står man där
Huvet på sné

All disk och städande i världen kan inte ersätta tomheten i ett så stort hus
Jag går omkring i mitt pompeji bland ruiner

Allt känndes konstigt och förvirrat
Tomt
Livlöst

Så jag tog på mig kappan och gick ut
Ut till skogen jag kallar min.

Jag har ett nytt läppstift! Ett matt, röttrött läppstift från MAC, färgen heter ruby woo.
Jag tog kort på det och där ser det varken matt eller fint ut, haha, ah well. Det är väldigt nice iallafall!

I torsdags var jag på begravning. Min pappas farbror Henning Sjöström (en av sveriges mest kända advokater) hade dött.
Vi åkte dit hela familjen den dimmiga torsdags morgonen (men bara pappa, cissi och jag var med på begravningen). Sen kom vi fram, lite trötta och lite små sura gick vi in till lägen heten, sen köpte vi och åt lunch.
Begravningen började vid 3. Jag och Cissi hade gjort oss i ordning i 1 timme, sen satt vi och väntade på att klockan skulle bli kvart i två då vi skulle gå mot tunnelbanan. Jag hade en ny svart klänning från Top Shop. Den var enkel men snygg, sofistikerad. Till den hade jag pumps och frisyren blev en sidoknut och ett svart diadem som jag fick av Cami i födelsedags present.
När vi kom till lokalen på skeppsholmen där begravningen var så var det fotografer och kändisar som fotograferades vid ingången. Det var fruktansvärt kallt där ute så vi gick in, efter att ha väntat på fotograferna.
Där inne var det ett stort rum med grekiska statyer och kupolformat tak, väldigt fint! (och massvis med folk, över 200 pers). Eftersom vi var släkt så blev vi hänvisade till plattserna längst fram. Vi satte oss på raden bakom.
Eftersom jag aldrig tidigare varit på ett sådant här tillfälle med så högt uppsatta människor så kändes det bra att vi iallafall var släkt med den som hade dött. Då blev man lite mer på samma nivå. Men ändå kände jag mig överdriven och nästan ful, vet inte varför...
Men begravningen var jätte fin, väldigt speciell! Inga psalmer. Några okända artister sjöng låtar som Henning hade valt ut. Åh. Finns massor att skriva men orkar inte dra upp allt. Men det var väldigt vädligt fint!
Nåja:
Sen var det minnesstund på ett ställe som heter Sällskapet nära grand hotel. Där brukar adliga människor ha fester m.m. Den första människan jag gick in i var Jan Guillo!
Vi gick runt där i jätte fina lokaler i 40-tals stuk, fick champagne och snittar av finklädda kypare, minglade med folk.
Det roligaste av allt under denna stund var när jag och cissi gick igenom stora sallongen där många kända människor satt. Jag får syn på Gunilla Pontén som spärrar ögonen i mig och sträcker ut sina armar och säger "KOM HIT!" med ett leende när vi går förbi "Ni är mina favoriter! Ni är så snygga! Åh, jag har spanat in er!" Jag blev så himla förvånad! Cissi och jag fick komplimanger av alla vi träffade faktiskt, men en sådan kommentar av en så välkänd designer var..... Overkligt! Att en känd person vill ha kontakt med en okänd!
Så vi pratade lite med henne och hennes vänninor. Sen sa Gunilla Pontén "Har ni inga visitkort?" men det hade vi ju tyvärr inte! Men hon sa att hon skulle fråga Hennings fru om oss, eftersom vi var släkt.
Åh. Det lilla ögonblicket gjorde att hela kvällen blev komplett. Och för övrigt så kände jag mig så fin och fick så mycket komplimanger!
Sen var det middag för de närmaste anhöriga hemma hos Hennings fru. Vi pratade med alla, mest våra kusiner och släktingar. Alla var jätte trevliga och som vanligt (inte för å skryta men..) så sa folk till oss att vi var så söta, en sa till pappa "De är verkligen bedårande!".
Såklart var det kul att få komplimanger för utseendet. Men roligast av allt var ändå att man blev sedd och fick så mycket uppmärksamhet. Trots att jag varken var känd eller adlig.
Jag fick mina 15 minuter i rampljuset och jag kommer minnas dom för alltid.





Tvärr tog jag så få kort, jag tänkte liksom inte på att fota så mycket. Så alla bilder är från biblioteks avdelningen.




ush vilken dålig bild! Ah well, ni ser lite hur jag såg ut iallafall.




Denna bild är från då många hade gått. Det var verkligen inte såhär lite folk! Det var så man fick trängas nästan.


Bilder från Hennings och hans frus lägenhet på strandvägen

Jag mår väldigt bra dessa dagar.
Känner mig duktig och oftast omtyckt.
Jag trivs utan jobb,
Det går bra med mitt körkort.

Men när jag ser på tv eller läser en bok
Eller om nätterna när jag ska sova
Det är så tyst

Känner hur det bränner
En klump i halsen
Det är så tyst överallt
Och jag förstår inte varför
Jag är ju så lycklig
Men ändå
Allt jag hör är
dripp, dropp, dripp, dropp

Jag fick inte jobbet. Så nu vet ni det! Men alltså, det gör inget, jag blir lika glad oavsett. För jag ville verkligen inte jobba på arbetsförmedlingen, det är ett så deprimerande ställe. Och nu kommer inte körkortet i skymundan. Så jag är lika glad utan jobbet och nu kommer jag ha tid till saker å ting! Så det känns bra.
Här kommer en rolig muffin bild från när jag och cissi åt några cupcakes:

hahah! Stackarn, hans kompis blev uppäten.. Det är ju värre än att bli nekad till ett jobb man ändå inte ville ha!

Haha! Lookbook.nu har just nu en liten del som heter spookbook.nu där folk laddar upp bilder på sina halloween utklädnader! Ni måste se! : http://lookbook.nu/contest/31-Show-Us-Your-DIY-Halloween-Costume

Ibland önskar jag att jag såg ut såhär och hade precis samma frisyr:


Ibland ser man nånting som man blir så himla faschinerad av. Dessa bilder såg jag på NK:s mulberry avdelning i sommras.

I förrgår när jag kom hem så fick jag ett brev från arbetsförmedlingen att de behöver någon som kan sköta enklare kontorsarbete; posta brev, kopiera papper, vattna blommor, sortera papper osv osv. Så de kontaktade mig och nu ska jag på en arbetsintervju nästa vecka. Om jag får jobbet (OM) så börjar jag den 7:e november och fortsätter sen i 4 veckor, mer än så vet jag inte.
Detta känns lite oförtjänat. Folk kämpar ju verkligen med att få ett jobb. Men jag har inte kämpat alls, det har inte funnits tid helt enkelt.
Å andra sidan har jag varit duktig och aktiv på andra sätt i andra viktiga sammanhang. Jag är fortfarande en planerare, en aktiv människa och ansvarsfull. En duktig person som pluggar mycket om det finns något att plugga (körkort och sånt). Ändå säger ingen "Amen va roligt!" när jag berättar om brevet, vilket jag ioförsig kan förstå...
Men visst önskar man att folk kunde göra det ändå. Att någon ser att jag är fortfarande duktig på andra sätt. Åh, kan jag inte få vara glad för detta?
Men aja. Jag kanske inte får jobbet. Och jag är lika glad för det. Det är väll lika bra kanske?

Nåja. På tal om annat så har jag stickat klart min krage, den blev riktigt bra! Dock saknar jag att sticka på den, den var väldigt lättstickad. Jag kanske gör en till.
Och våra äpplen i trädgården är det finaste jag vet just nu. Jag önskar att jag kunde ha ett som acessoar och lysa upp tillvaron med.

Åh. Körlektionen gick as bra enda tills när jag nästan körde på en cyklist. Jag fick skäll. Allt kändes fail.
Sen åkte jag hem för att baka en äppelpaj till idag då min systers pojkvän kommer och hälsar på för första gången. Trotts att pajen var så fint gjord, så noggrann, och på rätt antal grader och i rätt tid så blev den bränd. Så jag stressade ihop en ny tillsammans med mamma som jag hoppas blir bra.
Och nu.
När jag är på så dåligt humör.
Så måste jag komma ihåg att cissi har gett oss uppgiften att prata mycket och vara glada.
Göra gott intryck.
Och jag känner hur mina ögon bränner.
Och jag känner mig så fånig och barnslig...!
Men jag var tvungen att vända mig till någon
..och då blir det oftast bloggen.

Jag älskar hur Néa smäller handen i knät då hon skrattar, om nånting är riktigt riktigt roligt,
Och Jossans min när hon tycker att nånting inte är gott,
Eller när Cami äter en clementin och skådar varje klyfta mot ljuset för att kunna se kärnor.
Eller Sonjas sätt att härma folk, haha, alltid lika klockrent!

Jag vet inte varför jag skrev detta. Men jag har tråkigt och kom på några (av hundra tusentals) roliga saker jag gillar hos er.

En jobbig sak är när föräldrar säger något yrke som tydligen "Skulle passa dig utmärkt", men som inte alls är min grej och man tänker "...varför tror hon att jag vill syssla med det...?"

Eller när man får en present som tydligen "Är din stil" men som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha på mig. Då tänker man ockå "Känner hon verkligen mig? Varför skulle detta vara min stil..?" Jag blir glad för allt eftersom det är tanken som räknas, men ändå, man undrar ju.

..eller när man hela sitt liv har sagt att man hatar deckare och så får man en deckare i present som tydligen är "gastkramande och jätte spännande".

Eller när någon säger "Om du var en färg skulle du vara ljusblå" fastän man känner sig som röd.

Eller som här om dagen: "Det finns några kategorier i samhället; Fjortisar, Nördar och Chill-folk. Du är isåfall Fjortis" ...jag var nära på att säga upp kontakten med den människan.

Eller folk som tror man är dum, som säger "Haha, vad smaaart du är, hehe".


Jag blir så frustrerad över detta och jag hoppas att jag aldrig kallar någon för "ljusblå" eller "fjortis" eller köper en rosa scarf till någon med bohemisk stil.
..å andra sidan: Blir man hellre kallad "ljusblå" än "ingen färg alls"? och är man hellre "normal" istället för "fjortis"?
Jag vet inte..

Hej basker! Det börjar bli kallt nu.
Nånting lustigt händer i mig... När jag är själv och är ute och går så känner jag massvis med ilska på allt! Men sen är jag plötsligt väldigt väldigt glad. Bara sådär.
Jag är arg på bilar. Speciellt om det är jag som kör den.
Jag blir arg på Corren, hatar hatar hatar Corren! Dumma bild-texter och onödiga artiklar!
Jag blir arg på folk som är ivägen
..och körskollärare.
Men jag älskar faktiskt gymmet, really, vill vara där oftare!
Och jag älskar alla gulliga hundar, ekorrar, katter....alla djur!
Och snart ska jag ut och resa igen. Bara att komma bort härifrån gör mig så himla lycklig.

Jag skulle gärna gå ut på en höstig promenad idag men det blåser så satans mycket ute...Så jag känner inte riktigt för att gå ut.
Idag ska jag på teori lektion klockan halv fem. Sen ska jag äta middag ute med mamma och cissi och sen gå på bio efteråt! Sån himla mysig sak att göra en stromig onsdag.
Min hals gör fortfarande ont. Men nu har jag gett den så mycket tid att nu struntar jag faktiskt i den.
...och visste ni att det nu finns Strepsils med smak av ingefära! mmmh, jag vill ha dom, NU!

Nej nu går jag och stickar vidare på min halsduk och struntar i att läsa detta röriga inlägg.


alla bilder är tagna av mig.

Jag dör av trötthet och tänker lite på facebook. Facebook är rätt lustigt dessa dagar och allt blir mer och mer ofentligt. Haha, jag förstår inte de som uppdaterar vart de är nånstans då de är på stan eller liknande. Säger inte det ett och annat då det står typ " Ulla är nu på espressohouse med Berit" och sen en liten karta bredvid. Liksom. Hur rolig kan den fika stunden vara ifall någon plöttsligt tar upp sin mobil och gå in på facebook?

Och nu kan man se vad man lyssnar på på spotify. Jag är lite rädd för att man snart ska kunna se vad folk ser på youtube, inte för att jag har något jätte skämmsigt som jag tittar på där. Men ändå! Tänk om jag får för mig att se tusen intervjuer med Lykke Li eller kolla på alla filmer med gullgia rävungar... Det vill ju inte jag att nån ska se, även fast de inte bryr sig.

Nåja. Det var bara en tanke.
Annars är facebook kul, för man kan ju stalka folk utan att de ser det!


En liten bild på några maneter på Universéum

Jag vill göra en massa saker!

Jag vill träffa någon och äta mysig lunch med. Helst soppa på stadsmissionens café (sålänge den är god). Det ska vara kallt ute så att man blir varm av soppan och sen kan man dricka té efteråt och bara ha det sådär höstigt och mysigt.

Jag vill åka till Tinnerö och fota och vandra en solig höstdag och dricka varm choklad i termos!

Jag vill till Stockholm och köpa så mycket nytt att det inte får platts i garderoben...

Jag vill äta äpplebomb med vaniljsås på linds konditori! De är så goda och det var så länge sen jag åt sån, äntligen är de tillbaka!

Jag vill mysa med folk, té , filtar och kanske lite konjak

..och ha en brädspels-kväll!

Jag vill gå på maskerad där alla verkligen har gått in för det!

Och massor massor mer.......! Men vissa saker vet jag inte vem jag ska göra det med. Vi får hoppas att det löser sig!



en liten bild jag tog i Botaniska Trädgården i Göteborg